LIDKÖPING. Vilda Villa i strama tyglar.
Ett nytt vinnande grepp från tränaren Ari Holopainen.
Så när Villa vinner elitseriepremiären mot Sandviken är det ingen slump.
Villa vann mot samma motstånd – och med samma spel – också för en månad sedan.
Ni kan det. Villa en bandyafton är lite rajraj.
90 minuters god underhållning där det skjuts och pangas i Villa Villekulla.
Det är inte så noga att det blir många mål. Bara Vilda Villa vinner.
Jo, så har det sett ut. Det har varit gott nog och gav laget SM-silver förra säsongen.
Men när Villa, som inte för en sekund glömt den snöpliga förlusten i SM-finalen mot Sandviken i våras, får chansen till revansch… Ja, då är det ett överraskande disciplinerat försvarsspel som bäddar för segern.
Martin Johansson spelar sitt livs bandy i första halvlek, styr och ställer i försvaret och är en räddande ängel vid flera tillfällen (volleyn på mållinjen i sjunde minuten var magisk försvarskonst).
Han berättar att han har försökt att vara mer noggrann inför den här säsongen. Men är ödmjuk nog att inse att han har en bit kvar till den absoluta toppen.
En inställning som är vinnande – inte bara för honom, utan för Villa.
Laget vill och kan bli bättre.
För när Villa kunde rasa oroväckande på högerkanten förra säsongen (det var precis där som Sandviken satte in nådastöten i SM-finalens första halvlek), visar laget den här gången på ett tryggt, lågt försvarsspel som skapar utrymme för landets vassaste anfallare i giftiga kontringar.
Ja, jag låter förvånad. Försäsongen har inte riktigt visat på de kvaliteterna. Å andra sidan är det först i just denna elitseriepremiär som Villa har kunnat spela med starkast möjliga lag, efter en lätt skadedrabbad försäsong.
Men det kan ju å tredje sidan innebära att spelarna inte riktigt kuggar samman. Att det skulle kunna gnissla i bandymaskineriet.
Nu blev det inte så. Visst tappade Villa fart i andra halvlekens inledning. När bandytalangen, 17-årige Erik Pettersson reducerar till 4-3, suckar publiken i Villa Villekulla och tystnaden efteråt är öronbedövande.
Men tränaren Ari Holopainen tar en taktisk timeout, samlar sina mannar och laget rider ut stormen. Visst hotar Sandviken, men när först Jesper Bryngelson och sedan David Karlsson gör mål orkar laget inte komma igen.
Istället för att darra visar Vilda Villa på en säker hand, som det gäller att vara stadig på hela säsongen.
Det här var ju bara början.

