När jag sitter och kikar på basketmatchen Borås–Sundsvall faller jag ett tag in i nostalgi. Då jag på gymnasietiden var domare i den turnering som några av eleverna hade ordnat mellan klasserna. Den gick innan skolan startade, så det var matcher i arla morgonstund. Jag var sträng domare, men framför allt var jag där.

Precis som denna regnkulna kväll.

Det blir ett drama av rang. Matchen är kusligt jämn genom alla perioderna. Tidvis rycker en det ena, en det andra laget. Men det blir alltid utjämnat och utgången är oviss.

På slutet når matchen sin fulländning. Med 1.34 kvar leder Borås när lagets stjärna Chris McKnight blir utfoulad. På de efterföljande straffarna kvitterar Sundsvall poängen till 98–98. Så gör Mattias Göransson två poäng för hemmalaget, Sundsvall tar time out, får en foul med sig och kvitterar på straffarna. Med 30 sekunder kvar sänker Terrence Oglesby en trepoängare. Fram till sex sekunder kvar står det 103–100 då Sundsvall får en foul med sig och gör 103–102 på de efterkommande straffarna. Nu tjuter publiken och stämningen är elektrisk. I den intensiva offensiven som Sundsvall gör foular laget och Borås James ”JJ” Miller jr sänker sina straffar till slutresultatet 105–102.

Jag är rosig om kinderna när jag tar mig från intervjuer och eftersnack till bilen.

När motorn tänder slår bilradion på. P3 spelar Stry och plötsligt efter det kommer min röst och ”Verklighet mot verklighet” från tv-programmet, det direktsända från 10 oktober 1980. Det blir ett intervjuklipp och på det ”Man ska vara som ett vilddjur i år”.

Jag tar mig för pannan, hur sannolikt är det att något liknande ska inträffa…?