Det är hett och tätt i toppen av allsvenskan.

Elfsborg skulle behövt göra tre mål för att komma förbi MFF, som leder tabellen just nu.

Men laget mäktade bara med två mål mot Gefle, trots bud på fler.

Dessutom var det inte vilka mål som helst, en elegant nickchip från Lasse Nilsson som gav 1–0 i 22 minuten och fem minuter senare Anders Svenssons drömmål.

Han har ju en osviklig känsla att göra dylika mål. Inte med någon större frekvens, men ändå tillräckligt för att de ska etsa sig fast på näthinnan.

Tänk Argentina i VM 2002 och mot Blåvitt (2005…?), där han till och med upprepade bravaden då SVT-sporten bad honom upprepa och förklara bravaden.

Den här gången är han placerad något till höger om straffområdet. Han får en träffa som går i en hastig, märklig båge över Mattias Hugosson i Geflemålet och direkt i mål. Det är så vackert att tränaren Jörgen Lennartsson vill utnämna det till årets mål, när han talar på presskonferensen senare.

Men Elfsborg skulle alltså behövt göra ett mål till för att gå förbi MFF.

Nu har lagen samma poäng och samma målskillnad. Men MFF har fler gjorda mål, vilket – i all sinnrik dramatik – gör att laget ligger för Elfsborg i tabellen.

Elfsborg spelade strålande i första halvlek. Ett spel de inte orkade upprättahålla i andra, men utan att för en sekund vara dåliga. Å andra sidan kom de aldrig till de avsluten i andra som de gjorde i första. Självklart innebar avbräcket med Niklas Hults skada en kvart in i andra halvlek mycket för Elfsborgs fantasi och frenesi.

Nu lär han inte vara med i sluttampen med de två återstående matcherna (Mjällby på torsdag och Åtvidaberg på söndag). Det är något som talar till Elfsborgs nackdel – trots ett vasst spelarmaterial.