I dag gör Soundtrack Of Our Lives sin sista spelning i Göteborg.

Bandet, som jag följt fler än de flesta, har alltid haft en förmåga att övertyga. Deras förening av Who, Zeppelin, Stones och Oasis är, trots referenserna, musik som är helt deras egen. De har sedan starten varit extremt produktiva och trots finalspelningarna de  gör som band, finns det så det räcker och blir över att ge ut blev skivor.

Det är förstås trist att gruppen lägger ner. Och kanske också onödigt. I en GP intervju i somras sa Steve van Zandt, Springsteengitarristen och skådisen, apropå bandets förestående hädanfärd, ungefär att band lägger man inte ner ”det är inte som ett äktenskap”.

Så, ja, Ebbot och killarna kan ju låta gruppen ligga i träda och vänta, egentligen. För det spelar ju ingen roll. Ibland kan de förenas för några väl betalda företagsgig, för att sedan ägna sig åt att skapa och leva sina egna liv, utanför orkestern.

På Liseberg blir det ett farväl, som förhoppningsvis blir långt, precis som att jag hoppas att låtlistan blir det.

Dessvärre kommer jag inte finnas bland dem som säger adjö.

Borde kanske tagit ledigt, men det blev aldrig så. Det blir något slags arbetsuppgift istället, som är mindre musikorienterad.