Han har bjudit in för lyssning av sitt nya album ”Svag doft av skymning” i Audioramas lokaler på Skeppsholmen, Peter LeMarc.

Han är klädd i strikt svart, har välpolerad skalle och är i vag anspänning och förtjusning över att få spela upp sin platta. Vi dricker lite kaffe innan och äter några frallor. Tar lite juice.

LeMarc håller ett kort anförande om tillkomsten av sin musik, om låtarna och resan från Lennart Perssons, musikjournalisten och Peters vän, död i en hastigt tärande cancer, hans egen cancer och ännu en vän som avlidigt. ”Jag sjöng på deras begravningar, de enda spelningar jag gör nu för tiden”, som Peter LeMarc lakoniskt säger.

Tre män, en release.

Han väljer att spela sin skiva som ett album på vinyl. Efter ett gäng låtar är det paus och luft, skivan ”vänds” och resterande spår spelas.

- Svag doft av skymning – en låt som överraskar starkt och som är ett musikaliskt epos, fylld av skiftningar,  rytmiska överraskningar och med en produktion som doftar, andas slitet och kärvt.
- Memphis i himlen – en klassisk LeMarclåt, en hyllning till Lennart Persson
- Bästa stunden på dan – återigen tillbaka till tryggt LeMarcland, inte fel, alltid rätt och han sjunger med närvaro.
- Gråta som en karl – den första låten som fick komma ut från albumet. En biografi över cancerbeskedet.
- Våra bästa dar – Peter LeMarc i sin prydno.
- Min kyrka – gospelanstruken.
- En sång som ingen radio spelar – låt er inte luras av titeln – den här kommer höras. Stark refräng.
- På mitt hjärtas torg – ingen blir besviken som gillar LeMarc.

- Har någon sett till Douglas? – ropet efter en avliden vän.