LIVE

ggg (tre getingar)

Jonathan Wilson

Pustervik, Göteborg

Publik: 150.

Bäst: episka ”Natural rhapsody” är svindlande.

Sämst: att ryktet om Tom Petty som gäst inte var sant.

Skickligt. Foto: KAI MARTIN

Knappar med texter som ”Acid” och ”Give peace a chance” samt vintagegitarrer  som ljuvt slitna Stratocaster, Telecaster, tolvsträngade Rickenbacker och vackra Gibson SG sätter på något vis tonen.

38-årige Jonathan Wilson, amerikanen, som är ute på förbandsturné för Tom Petty, spelar musik sprungen ur posthippieeran.

Det är gränslös rock spetsad med syra och gräs, som flätar samman och ur varandra i ständiga famntag.

Emellanåt, ja till och med lite mer än så, faller han och det oerhört lyhörda bandet in i passager som hämtade från Pink Floyd kring ”Wish you where here”.

Han spelar inte sällan som David Gilmour och sången ligger rätt nära brittens också.

Det är musik som både kan andas försiktigt och blir storvulet dramatisk. Han låter både sig själv och bandet sträcka ut i långa, vindlande solo. Bitvis är det oerhört vackert och framför allt väldigt skickligt.

Men inte så utåtriktat. Foto: KAI MARTIN

Men Jonathan Wilson är ingen sång- och dansman. Framträdandet, som är en avstickare från Pettyturnén (Stockholm i kväll), lider ibland av att vara lite introvert. Visst, helt i andan av mer psykedelisk rock, men det kittlar inte mig.

Kai Martin