Mellan 1980 och 1986 var Lars ”Laban” Arnesson förbundskapten i fotboll för Sverige. En mörk tid för landslagsfotbollen enär han vägrade att ta ut det bästa laget och matcha de bästa spelarna. En mörk tid, landslagsmässigt, men en period då IFK Göteborg firade oväntade och allt mer stegrande triumfer, bland annat med UEFA-cupsegern 1982. Nu … Läs mer →

Kvällen var egentligen vikt för Deportees. Men under rådande omständigheter känner jag att det inte finns någon energi, ingen lust, ingen ambition eller glädje. Vi stannar hemma, vi tittar på tv. Vi tittar på premiäromgången av ”På spåret” som Aftonbladet försöker skandalisera på grund av att programmets temamelodi är utbytt. När den väl visslat förbi … Läs mer →

Knappt landat efter den fantastiska Coldplayupplevelsen när Ullevikonserten är klar – för Springsteen och E Street Band i sommar. Nya, stora, ännu större Ullevi, som ska försöka knäcka publikrekordet som innehar av just Bossen och hans band från 1985. Nu med chans på 75000.

När DC hämtar mig är det i en Nissan Micra, som knappt sväljer hans väldiga gestalt. En hyrbil mot Oslo, en resa mot Coldplay. Den inställda spelningen från 4 november ska bli av. Jag är en stukad, kränkt och ledsen man. Mitt jobb som nöjesreporter, -recensent, -krönikör, -notisskrivare, -chef, -allt, ska ryckas bort per den … Läs mer →

In Flames Scandinavium, Göteborg Publik: 8380 Kungarna från Göteborg. Vem: In Flames, inte bara Göteborg eller Sveriges, utan ett av världens ledande metalband. Startade för 21 år sedan, är nu större än någonsin. Vad: Är på sin världsomspännande turné, som inte bandet inte ser slutet på länge än. Bäst: Responsens och allsången på ”Come clarity” … Läs mer →

Sång och spel för fulla muggar och glas. Hatcho Gustavsson & The Hard Candy Christmas Band och Revoice Ruckmans, Göteborg Vad: Julshowen nere vid Nya Varvet har sett artister som Peter Apelgren och Lasse Kronér. I år handlar det om en docka, en orkester och en gospelkör. Vem: Julbandet The Hard Candy Christmas Band, som … Läs mer →

Jag har sett henne fylla konserthuset i Göteborg tidigare. Jag såg henne som ett rö i vinden när Peter LeMarc dundrade in på sin comebackturné och gjorde under man inte trodde var möjligt. Men nu, fyra år senare, är det Melissa Horn själv, som fyller Konserthuset. Två kvällar å rad. Det är imponerande. Precis lika … Läs mer →

Jag vaknar i ottan, om nu klockan 6 är en arla morgonstund. Det är beckmörkt och jag vill egentligen inte gå upp. Jag tänder lampan, tar Denis Minas senaste bok och läser något kapitel för att väcka livsandarna. Gör frukost, gör i ordning mig och lämnar hemmet, ut mot en frostfrusen värld. Jag har tackat … Läs mer →

Det börjar med ett samtal från en vän om en gemensam kamrat, som drabbat av en hjärntumör. Ett tungt besked, som faller som en gråsten i en grått, kallt västerhav. Det är svårt att famna, svårt att ta in och man ser hur insikten faller, sjunker djupt, djupare och det är svårt att andas. Så … Läs mer →

Det är fullt i Konserthuset. Alla är där. Z undrar diskret hur många av alla som också brukar gå på Way Out West. Jag säger tre procent. Hon tittar på mig, men ser att jag skojar. Chris Stills, son till Steven Stills, öppnar. Han svänger, har humor och spelar grymt bra gitarr och kliar pianot … Läs mer →