Äntligen kommer jag till gummifirman som langar på två nya fräscha till Rufus. Men jag blir inkallad till garaget och däckgubben visar på en reva på de andra däcket och säger, sorry, trafikfarligt.Jag måste alltså fixa nya däck till hela Rufus och det blir dyrt.Semesterresan far åt pipsvängen och jag surar hela vägen hem, blir … Läs mer →

Och nu ser det ut så här:

Då man är där ute så inbillar man sig att man är en Henke Lundqvist.Tjoff, smock, pow, så sitter pucken i plockenI verkligheten är det inte riktigt samma sak.Jag är en liten målman i en stor, stor kasse.Kolla bara: En lille en. Kanske inte så konstigt att man blir så satans trött. En trött en.

Men för en månad sedan såg det ut så här…

Solen värmer Göteborg, men tinar inte upp alla frusna själar.Pappa ger mig mitt första dödsbud på morgonen. Det är ju så att deras vänner försvinner en efter en och nu har en vän till familjen stängt sina ögon, dragit sitt sista andetag och somnat in för gott, 91 år gammal.Det är livets gång, naturligt om … Läs mer →

Det knastrar till från polisradion, som är på på redaktionen.”Hon hoppar!”Tystnad.Ytterligare en människa har tagit sitt liv istället för att leva det.

Kommer hem sent efter att Eric Gadd bjudit på en okej klubbkväll på Nef. Men i paritet med vad jag sett Kaah prestera med sitt band, så blir betyget ändå inte mer än tre.Tar en lätt stukad Rufus och far mot Mölndal och taxar in i en lägenhet down town.Det blir fyra timmars sömn innan … Läs mer →

Telefonen ringer.Rufus står med punka och det är helt fel dag.Jag inser att om jag ska få ihop ett späckat schema så krävs det att jag tar itu med däckproblemet bums.Jag stiger upp på min cykel och driver mot Mölndal. I fickan har jag en reservnyckel till Rufus, för han har varit utlånad och den … Läs mer →

Herregud, jag gräver i byrålådan, hittar ett kuvert och minnet anfaller.Vi åkte ju till Skottland hösten 2006. En racerweekend med Blue Nile-sångaren Paul Buchanans solokonsert i Usher hall i Edinburgh som primärt mål.Man kan ju bli fånig för mindre, men det var fantastiskt på många vis; den italienska restaurangen bredvid konserthallen, de regnvåta gatorna som … Läs mer →

Det är fascinerande med Uddevalla. Staden är som en tidsresa tillbaka till 1978-79, men också här och nu.Reser dit för att se och höra 999, ett favoritband då med deras hitlåtar ”Homocid”, ”I’m alive”, ”Emergency” med flera och jag såg dem på Mud club 1979 då Slinkybasisten slog en sejdel i nunan på en snubbe, … Läs mer →