Jag slänger ut 95 spänn på tre ryggbiffar som ligger vackert röda i charkuteristens disk i Saluhallen.
Hemma rör jag ihop en potatissallad av gamla potatisar, rödlök, röd paprika, purjolök, plommontomater, gurka och danska fetaost + dess dressing. Lite hackad persilja och basilika lägger jag också i och strör krossat grovsalt över.
Glöden i grillen pyr. Jag dukar och tar ett glas rött.
Vid H&H:s hus ekar hammarslagen. En vindskupa blir till.
Hettan trycker intensivt mot husen, trädgårdarna flämtar efter vatten och en vindpust tvingar upp en rökpelare mot himlen, så att den vackra dagen för ett ögonblick blir grå.
Jag lägger på ryggstekarna. Ropar att det blir mat om fem minuter.
Lillkillen är med klasskamrater och badar, skjutsade av lillkillens mamma.
”Jag äter sen” meddelar han senare var ”Jag äter där”.
Äldste grabben och jag skär stekarna och konstaterar att jag inte är någon grillmästare.
”Segt, pappa!”.
Hmmm. Barn har rätt. Och hettan tar kål på mig. Fast den är besynnerligt skön.
Vinden sliter korsdraget genom huset i ett försök att lindra till svalka. Det hjälper föga.
Men vi blev i alla fall mätta.