Tihi. Ett onomatopoetiskt uttryck för fnittrig glädje. Främst förbehållet seriefigurer som Mimmi Pigg. Ofta i kärleksfulla sammanhang. Tihi, avslutade prinsessan sin förlovningsvideo. Och därmed tog monarkin det slutgiltiga steget in i serietidningsvärlden. Det var på tiden. Efter ett decennium då gränserna mellan Hey Baberibas karikatyrer och statschefens familj blivit allt suddigare till följd av sultanbesök … Läs mer →

TEATER DEN NYA GUDOMLIGA KOMEDIN | Av Erik Holmström efter Dante | Regi författaren | Turteatern, Stockholm | Speltid ca 3.05 t. Ibland får man för sig att arbetslinjen är ett nytt påfund. Det är det inte. Andan – det semi-existentialistiska ”du är vad du gör och utan sysselsättning är du ingenting” – har naturligtvis … Läs mer →

Vi var många som hoppade högt i dag. Jekaterina Samutsevitj, en av medlemmarna i Pussy riot, får sitt tvååriga fängelsestraff omvandlat till villkorlig dom. Rätten anser att det i fallet Samutsevitj finns förmildrande omständigheter: eftersom kyrkpersonalen stoppade henne på ett tidigt stadium bedöms hon vare sig ha sjungit, sparkat eller på annat aktivt sätt ha … Läs mer →

Det tidiga 2000-talet utmärks av hybrider. Blåskiftande allianser och rödgröna röror inom politiken. Möten mellan Jane Austen-klassiker och zombiegenren inom kiosklitteraturen. På kommunal nivå: sammanslagningar av kulturinstitutioner. Förra året gick Teaterhögskolan och Dramatiska institutet samman och blev Stockholms dramatiska högskola. Och nu meddelas att Stadsteatern och Kulturhuset ska gå ihop och bli… tja, Gud vet. … Läs mer →

När de tre åtalade medlemmarna i Pussy riot i dag höll sina försvarstal avrundades varje högläsning ur det referensstinna materialet med en applåd från den ryska presskåren. Till slut var domaren tvungen att säga till: det här är en rättssal, inte en teater. Det har domaren fullkomligt fel i. Skälet till att såväl presskåren som … Läs mer →

Denna anka – som i sedvanlig ordning inte är skriven av mig – skulle egentligen läggas ut på webben först i morgon. Men den är helt enkelt för bra för att, med tanke på rådande debattläge, vänta. Håll till godo.     Q-hunden lufsade omkring på festivalområdet, förtvivlat sökande efter något att äta. Hans tarmar … Läs mer →

Av en besynnerlig slump skickade förlaget Modernista i dag ut nyutgåvan av Anthony Burgess A clockwork orange, mindre än 24 timmar innan filmen The dark knight rises har premiär. Vid utgivningen 1962 – och inte minst efter Stanley Kubricks filmatisering tio år senare – vållade romanen en högljudd debatt. Kunde folk ta intryck av det … Läs mer →

I en essä om Anders Behring Breivik noterar författaren Karl Ove Knausgård (DN 22/7) att det, utifrån dokumenten i polisutredningen, ”finns skäl att tro att Breivik har haft sexuella relationer med män”. Knausgård får förutsättas ha goda grunder för sina misstankar, för av de vittnesmål från Breiviks vänner och bekanta och som hittills har citerats … Läs mer →

Det är när Russell i filmen Weekend håller på att somna som han äntligen börjar formulera sig. Han ligger vid sidan av sin tillfälliga älskare Glens sida. Säger plötsligt, i gränslandet mellan sömn och vakenhet, att han inte får ihop det här med att vara bög. Hemma i lägenheten förhåller han sig aldrig till sitt … Läs mer →

Sommarens accessoar är en klädsam ursäkt. På Newsmill ber poeten Mohamed Omar – som härom året kom ut som hängiven islamist – om förlåtelse för sin antisemitism. Omsider har Omar förstått att han, med sina grova uttalanden, ”sårat människor” och skadat – egen kursiv – ”palestiniernas sak”. Hänvisar i nästa stund – och utan att … Läs mer →