Det rasar en debatt om livets uppkomst. Eller snarare. Det rasar en debatt om en film om livets uppkomst. DN:s Fredrik Strage och Jens Liljestrand, AB:s Malin Krutmeijer och litteraturdoktorn Jerry Mättää. alla funderar de för närvarande på bioaktuella Prometheus.
Science fiction-rullens estetik avhandlas, logiken, gudssynen. Men kontextualiseringen av filmens skapelseberättelse lämnas därhän. Människan i Prometheus laborerades fram av ett krigiskt rymdfolk och utplacerades på jorden i arla urtid.
Jag läser Kjell Häglunds uppmärksammade text om scientologin på dagens kultursidor en gång till. Människan har, enligt sekten, framställts av krigsherren Xenu och utplacerades på jorden i arla urtid.
Man famlar febrilt efter foliehatten. Bedriver även de vita tvåmetersmonstren i Prometheus friskoleverksamhet och skickar pengar till suspekta barnläger? Lider även de av en osund övertro på C-vitamin?
Mystiken tätnar, endast en sak är säker. I scientologin kan ingen höra dig skrika.

