Massor av tongivande spelarkontrakt går ut efter säsongen. En del lag, som Lars ”Osten” Berglunds Luleå, sitter med många utgående kontrakt, medan till exempel Thomas Rundqvists Färjestad sitter med fler kontrakt som sträcker sig över kommande säsonger. Sista januari var deadline för spelarförvärv under säsongen, men en minst lika viktig del för sportcheferna är de kontrakt som ska förlängas. Här nedan har jag listat en spelare i varje Elitserielag vars kontrakt går ut och som jag tycker det är extremt viktigt att förlänga med.

AIK: Richard Gynge
Brynäs: Sebastian Lauritzén
Djurgården: Gustaf Wesslau
Frölunda: Henrik Tömmernäs
Färjestad: Erik Thorell
HV71: Jason Krog
Linköping: Klas Dahlbeck
Luleå: Simon Hjalmarsson
Modo: Niklas Danielsson
Skellefteå: Bud Holloway
Timrå: Matt Murley
Växjö: Ilkka Heikkinen

Håller ni med eller tänker ni att andra spelare är viktigare?

När slutsignalen ljöd på Hovet mellan Djurgården och Brynäs i eftermiddag rusade jag mot Skärmarbrinks tunnelbanestation för att hinna hem och se Modo-AIK på tv. Mitt fokus låg på Stockholmslagen idag och vi kan konstatera att båda lagen hade toppdagar.

På Hovet bjöd Djurgården på mycket bättre skridskoåkning än tidigare och det syntes verkligen att det var ett laddat lag på isen.
Det mest anmärkningsvärda ï statistiken från Hovet stod dock Brynäs för i och med sin 1-1-skytt: Emil Molin gjorde sitt första Elitseriemål. Efternamnet klingar rätt bekant va? Jepp, det är Oves son och nu har han bara 189 mål kvar innan han tangerar farsans målfabrikation… Grabben är väldigt talangfull och jag tror han kan ta en ordinarie A-lagströja när han gör sin sista säsong som junior nästa säsong.

Djurgården hade bättre inställning än Brynäs över 3×20 minuter idag. Flera Brynässpelare gjorde sitt för att väcka laget: I andra perioden letade Jörgen Sundqvist fight mot Jimmie Ölvestad i ett försök att väcka Brynäs. Han fick ut Jimmie ur matchen, vilket han nog rätt nöjd med. Men ikväll hjälpte inte det, utan snarare tände det hemmalaget än mer som hade en toppkväll. Laget har ofta haft svårt med sitt förstapass ur egen zon under säsongen, men idag valde backarna ofta enkla uppspel och forwards spelade med hög fart nere hos Holmqvist i Brynäsmålet.

Den viktigaste utespelaren i Djurgården är utan tvekan Jimmie Ölvestad. Han gjorde comeback ikväll, visade vägen genom 1-0-målet och genom att ta fighten jag nämnde ovan med Sundqvist. Mika Zibanejad gjorde också comeback och stod för hög fart och ett mål.
—
Sen var det bara, med andan i halsen, att rusa till Skärmarbrink och ta tunnelbanan hem för att titta på Modo-AIK på tv. Även där var Stockholmarna numret större än sina motståndare från Norrland. Firma Oscar Steen och Robert Rosén är ex-modoiter som inte lyckats i Örnsköldsvik. De stod sammanlagt för sex poäng ikväll: Rosén: 1+3. Steen: 2+0. Jag tror att det är två grabbar som är rätt nöjda med att sätta sig på bussen och rulla ut från Örnsköldsvik ikväll.
När lagen möttes senast på Hovet chockade Modo AIK med att sätta hög press och full fart från början, ikväll försökte AIK med en liknande taktik – vilket föll väl ut.
När Modos ledande kedja med Skröder, Sundström och Danielsson har sämre dagar så dras hela laget ned. Det har vi sett tidigare under säsongen och det såg vi idag igen.
—
Linköping och Modo blev de stora förlorarna i streckstriden då båda lagen kammade noll. Växjö tog en stark straffseger i Jönköping och om de håller sig kvar den här säsongen tror jag att man på sikt kan börja utamana rejält om att vara bäst i Småland.
—
Det återstår nu endast 10 matcher av grundserien Men först ska vi beta av ett landslagsuppehåll när Tre Kronor tar emot på hemmaplan.

Jag skrev det inför säsongen: Det här blir säsongen då Joacim Eriksson i Skellefteå tar över målvaktsspaden på riktigt från Andreas Hadelöv. Nu har det inte blivit så, ännu. Att Anders Forsberg inte låtit Ericsson starta mer än 24 matcher tycker jag är märkligt – och lagom till slutspelet tycker jag att Forsberg borde gå all in på Ericsson.

Han ger sina utespelare chansen att vinna alla matcher, är kvick i sidled men uppträder med lugna rörelser och är mycket tät. Precis som ikväll då han stod emot en kanonad av AIK-skott i tredjeperioden när Skellefteå kunde vinna med 2-1 mot Stockholmarna. Ikväll räddade han 96,7 % av skotten och höjde sin reda fina statistik till drygt 94 % över hela säsongen.

Jocke Ericsson är inte uttagen i Pär Mårts senaste landslagstrupp, men han kommer få representera Tre Kronor fler gånger i karriären. Philadelphia Flyers-draftade Ericsson är 90-talist och behöver nog en säsong till i Elitserien med fler matcher från start innan han är mogen för NHL-cirkusen. Men där tror jag att han kommer hamna till slut.

Förra säsongen valde Anders Forsberg att enkom satsa på Andreas Hadelöv under slutspelet. Den här säsongen borde verkligen förstavalet vara butterflykeepern Ericsson när slaget om LeMat-pokalen ställs på sin spets.

Nyheten att Hardy Nilsson och Djurgården går skilda vägar med omedelbar verkan damp ned för någon timme. Ett väntat beslut, men det borde gjorts långt tidigare.
Hardy har sett trött ut hela säsongen. Ingen geist och energi i båset och på presskonferenserna har han ibland låtit lite smått uppgiven.
Lösningen blir helt intern då Tony Zabel och Nichlas Falk tar över tillsammans med Thomas Montén. Det är grabbar med stenkoll på de yngre i laget och kommer säkert fungera som en trygghet för dem. Men just med tanke på att lösningen är intern så borde förändringen skett kring jul.
Laget lider av stort energiläckage och den stora frågan är om tränarrokaden kan fungera som en energidepå.

Till nästa säsong tar Challe Berglund som väntat över tränarsysslan. Då känns det som att det är dags för ytterliggare förändringar. Var tror ni läsare att Thomas Montén hamnar då?

Elitserien beskylls ofta för att vara profillös och jag tycker att Hockeyligan kan göra mer för att lyfta fram de profiler som faktiskt finns och hjälpa till att skapa nya. Ett sådant sätt kan vara att arrangera en ”skills competion” i likhet med det NHL har nu inatt innan All-starmatchen. Det skulle bli en snackis på läktarna runt om i Elitseriestäderna under säsongen.

Antingen kan man lägga den i en stad där hockeyn är på uppgång, som i till exempel Karlskrona eller Örebro, eller så lägger man den i samband med landslagsturneringen i Globen under våren.

Elitserieklubbarna skulle kunna nominera varsin spelare till varje gren och sedan får svenska folket rösta fram sina favoriter att delta.
Dessutom bidrar två juniorer från varje klubb till en egen skill competion för juniorer som arrangeras samtidigt.
Juniorerna tas förslagsvis ut av Juniorkronornas förbundskapten.

Däremot: Ingen All-starmatch, sådana matcher ger ingenting.

Ett förslag på grenar att tävla i:

* Straffslag.
* Hårdast skott.
* Snabbast över kort distans: Utespelare.
* Snabbast över längre distans: Utespelare.
* Snabbast på teknikbana/puckkontroll.
* Snabbast över kort distans: Målvakter.
* Snabbast över längre distans: Målvakter.
* Snabbast på teknikbana/puckkontroll: Målvakter.

Vad tror ni? Vilka grenar skulle vara mest intressanta att se och vilka skulle vinna?

Under gårdagens derby såg vi återigen prov på en av Djurgårdens stora svagheter den här säsongen, backspelet. Laget fick dock en poäng trots att man var tillbakapressade långa stunder, tacka en fantastisk Gustaf Wesslau för det.
David Printz och Josef Boumediennes kontrakt går ut efter den här säsongen och Janne Järlefelt bör inte förlänga med någon av dem, även om Boumedienne höjde sig lite just igår och gjorde dessutom ett vitkigt mål. Däremot valde han att inte fira vid målet och det skickar också signaler om att allting inte står rätt till. Kyle Klubertanz sitter på ett år till, men om ”Järlan” har möjlighet så borde han göra sig av med Klubertanz också. Han har varit inne på överlägset flest baklängesmål i Djurgården.
Frågan är också vad som händer med Andreas Holmqvist vars kontrakt går ut om några månader. Han har varit skadad en del, men spelar för mycket på chans och försöker ibland slå avgörande passningar vid fel tillfällen. Dock är han otroligt viktig i spel i numerärt överläge och det vimlar inte av bra powerplay-backar i Sverige. Att göra sig av med fyra backar inför nästa säsong kan bli för mycket och därför finns det chans att Holmqvist får ett nytt ettårskontrakt.
Djurgårdens backar har många nedsidor, men de två jag identifierat som störst är tröga fötter i egen zon och oförmåga till en bra förstapass.

1. De tröga fötterna i egen zon karaktiseras av ett flertal backar. Men de värsta syndarna här är David Printz, Josef Boumedienne och Kyle Klubertanz. Det gör att Djurgården får lägga mycket tid i egen zon när motståndarna har duktiga skridskoåkare.
2. Förstapasset ur egen zon är grundläggande för ett bra anfalsspel. Här har det långa stunder under säsongen inte alls sett bra ut.
Tomas Montén har också haft en del skadeproblem på backsidan och blivit tvingad att laborera lite grand med backparen. Nu saknas den viktigaste pjäsen i Daniel Tjärnqvist, självklart ett nedköp då han säkert hade spelat 25 minuter i derbyt igår.
Dock finns framtiden redan i och kring truppen: Fredrik Claesson, Erik Gustafsson, Philip Holm och Kim Lennhammer kommer att vara backstommen inom ett par säsonger.

—

Derbyt igår var inte välspelat och framförallt Djurgården såg oerhört krampaktiga ut i främst första perioden. Men ideliga viktiga kvitteringar och en storsspelade Gustaf Wesslau räddade en viktig poäng för Djurgården i ett derby där AIK var det spelförande laget mestadels av tiden.

Inför säsongen anslöt en rad offensiva stjärnor till Linköping. Men det har gått trögt på de flesta håll, undantaget Guldpuckskandidaten Calle Söderberg – som dock varit indisponibel långa stunder. Men de tre senaste matcherna har ljuset skymtat i tunneln och LHC har formligen öst in mål, 15 stycken närmare bestämt, och tagit åtta av nio poäng.
Det är en ganska spännande titt på poängstatistiken nedan, där man tydligt kan se förbättringen hos stjärnorna som nu börjar ta sitt ansvar. I de tre matcher som spelades vecka 3 har de bärande spelarna verkligen höjt sitt poängsnitt, kolla in statistiken nedan. När vi summerar säsongen tror jag vi kommer att återkomma till vecka 3 som perioden då det vände för LHC.
Allt annat än slutspel i Cloetta Center är ett monumentalt fiasko och jag tror att Clubben grejar det till slut. Utöver stjärnorna nedan har även Mark Hartigan anslutit och bildat kedja med Hlavac och Hlinka. Han har än så länge bidragit med fem poäng på nio matcher, 0,55 poäng i snitt – vilket får ses som okej.

Poängsnitt under hela säsongen, exklusive de tre senaste matcherna:
Carl Söderberg: 0,84 poäng/match.
Pär Arlbrandt: 0,63 poäng/match.
Jan Hlavac: 0,54 poäng/match.
Magnus Johansson: 0,47 poäng/match.
Jaroslav Hlinka: 0,4 poäng/match.
Andreas Jämtin: 0,36 poäng/match.

Tre senaste matcherna:
Andreas Jämtin: 4+1 = 5. 1,66 poäng/match. PLUS: 1,3 poäng/match
Pär Arlbrandt: 0+5 = 5. 1,66 poäng/match. PLUS: 1,03 poäng/match
Jaroslav Hlinka: 1+3 = 4. 1,33 poäng/match. PLUS: 0,93 poäng/match.
Carl Söderberg: 1+4 = 5. 1,66 poäng/match. PLUS: 0,82 poäng/match.
Jan Hlavac: 2+2 = 4. 1,33 poäng/match. PLUS: 0,79 poäng/match.
Magnus Johansson: 1+2= 3 poäng. 1 poäng/match. PLUS: 0,53 poäng/match.

Under vecka 4 väntar möten med Luleå och Timrå. Sex poäng där och klättringen i tabellen har börjat på allvar.

Leif Carlsson förlorade sin första match som huvudtränare i Färjestad, klara 0-3 på Hovet mot AIK.
På presskonferensen efter matchen gjorde verkligen Leffe sitt för att låta så hurtig som möjligt. Men orden stod lite grand mot varandra:
- Det har ju hänt lite grejer sedan igår, det har varit mycket på kort tid.
och
- Allting är som vanligt i båset. Jag pushar backarna som jag alltid gjort, Jörgen pushar forwards som han gjort.
Det har alltså varit turbulent, samtidigt som allting är som vanligt.
Well, klart att det råder en viss turbulens och klart att allting inte är som vanligt. Men en sak som allt som oftast visat sig i Färjestads spel den här säsongen visade sig även ikväll: Karlstadslagets enskilt största problem har varit målskyttet och ikväll mäktade värmlänningarna med noll mål.
- Vi avvaktar istället för att ta avsluten som vi måste. Vi måste få fler anfall med fler som anfaller, AIK är för starka framför Fasth.
Leif Carlsson har mycket jobb framför sig för att snäppa upp Färjestads målskytte.

AIK är bra framför eget mål, men Färjestad var oerhört tama. Lundh, Paulsson, Sjögren, Berglund och ni andra: Varför tar ni inte några smällar och kliver in framför mål? Jag tycker att Färjestad måste försöka spetsvärva en målskytt om det dyker upp tillfälle innan sista januari.

Sedan får vi verkligen inte glömma: Viktor Fasth var i ”zonen” ikväll. Han höll nollan för femte gången den här säsongen och gjorde några riktigt svettiga räddningar. Han är Elitseriens bästa målvakt och det som kanske imponerar mest är den lilla spelyta han använder sig av i sidledsförflyttningarna: Små, korta och snabba förflyttningar så att han alltid har kortaste vägen till pucken. Någon som känner till en målvakt i Europa med tätare spel?

Matchen ikväll på Hovet mellan Djurgården och Timrå höll inte Elitserieklass. Tempot var lågt, intensiteten saknades och de tekniska misstagen var oräkneliga. En del tongivande spelare saknades i hemmalaget, men man måste kunna kräva mer än så här av två Elitserielag. Det här kan ha varit säsongens sämsta Elitseriematch och den andra perioden säsongens sämsta period. Jag har sett de flesta av Djurgårdens hemmamatcher denna säsong, så här dåliga har de aldrig varit tidigare. Även om de är tagna av stundens allvar och har tongivande spelare borta så måste man kunna prestera bättre.

Om det inte varit för en storspelande Gustaf Wesslau hade Timrå kunnat vinna matchen.

Båda lagen har hela säsongen haft stora problem med förstapasset ur egen zon. Ikväll blev det stundtals parodiskt dåligt då lagen inte var förmögna att starta bra anfall i fart under långa stunder.

Timrå kämpade och slet som ishockeyns grovarbetare, men kunskapen finns inte riktigt där. Stort plus dock till unge målvakten Gustaf Lindvall, född 1991. Ska bli kul att följa upp honom.

Som alltid bryter vissa spelare mönstret och de som bröt mönstret bäst ikväll var Djurgården: Gustaf Wesslau storspelade i målet bakom ett förvirrat hemmaförsvar och Mario Kempe gjorde en av säsongens bästa matcher. Christian ”Fimpen” Eklund visade i slutet av matchen att han ville vinna och täckte skott två gånger om i boxplay, gör illa sig men kämpar vidare. Det räckte för seger.

Innan kvällens match hade Linköping gjort 5 mål i en match, 4 mål i en match och 7 matcher med 3 gjorda mål. Inte godkänt.
Ikväll gjorde man 7 mål och sköt 38 skott när Modo slogs tillbaka hemma i Cloetta center.
Målen var inga konstmål utan snarare skolboksexempel från hockeyns ABC. Pucken hela tiden mot mål och hitta avslut i slottet. Inga konstigheter. Så måste LHC fortsätta hela säsongen, då tror jag att det blir slutspel.
Och det var stjärnorna som levererade: Kedjan med Hlinka, Hlavac och deras nya lekkamrat Hartigan stod för sammanlagt nio poäng. Även Figren, Jämtin, Johansson, Söderberg och Arlbrandt var välbetalda stjärnor som noterades för poäng.
Taktiken påminde lite grand om det spelet motståndarna Modo spelade i lördags: Lägg allting mot mål.
—
I Scandinavium fick vi som väntat se en målsnål match mellan AIK och Frölunda. Plus till målvakterna Frederik Andersen (91,30%) och Viktor Fasth (96,30) när AIK vann i Sudden death efter en jämn och ganska grå tillställning.