Sitter hos doktorn och det ska tas prover.
En nybörjare ska sticka mig i vänster arm och hon säger:
– Nu sticker det till lite.
Jag har lämnat blod i 35 år och vet att det där är ljug.
Det sticker inte till lite utan jävligt mycket.

Hon för in nålen och det gör förstås ont som fan. Sen kommer det inget blod så jordkvinnan får vrida lite på nålen och trycka in den lite till och det gör förstås ännu mer ont.
– Gör det ont? frågar hon.
Jag svarar:
– Nej, det är inte farligt.
Jag är man och svensk.

Och förresten är det mer synd om henne än om mig.
Så hon får sina blodprover och sen mäter de blodtryck, längd, vikt och midjeomfång.
Det är sånt de måste göra för att få bra betyg som vårdcentral.

Efter en stund i det urtråkiga väntrummet ropar doktorn in mig och han tar trycket också och det är bättre än på länge och vi enas om att jag ska komma tillbaka om tre månader.
–Jag ringer om det är nåt konstigt med proverna säger den alltid leende läkaremannen.
Jag tänker: Hoppas du inte ringer.
Jag säger: Vi ses.