Chefen skickar mig på en pressträff om Västtrafiks satsningar 2013.
Det är på Scandic Crown och jag vandrar dit efter jordytan, kommer in i lobbyn och läser på en tavla att den ska vara i en konferenslokal på andra våningen.

Ovanför trappan tittar jag mig omkring och ser en massa jordbor stå och dricka kaffe och samtala och på ett bord ligger namnskyltar att hänga runt halsen och jag går dit och kollar efter mitt namn men det är inte med och jag tänker vad typiskt.

Till vänster innanför dörren ligger en massa pressmaterial och jag tar ett ex av varje papper som har extremt liten text, det är sex powerpoints kopierade på varje ark.
Jag sätter mig och tittar mig omkring. Här är ingen jag känner. En manlig jordbo sätter sig bredvid mig, presenterar sig och säger:
– Det här ska bli intressant.

Jag tar fram block, penna och bandspelare och tittar på pressmaterialet.
”Köp en liter ekomjölk och skydda 4 000 liter av ditt drickvatten” står det på en powerpoint.
På en annan står det:
”När kan ersättning utgå?” Och så följer en så liten stil att jag inte kan läsa det.
Jag fattar nada. Vad är detta?

På den stora skärmen tänds nu en bild upp och där kan man läsa:
”Skyddet av dricksvatten. Vad kostar det och vem ska betala?”
Sanningen slår mig som en klubba:
Jag har gått fel.
Fetfel!

Utan ett ljud plockar jag i hop mina tillhörigheter och smiter ut.
Livet är fullt av överraskningar.
Jag kommer att tänka på mitt kinesiska favoritordspråk:
”Den som går vilse finner nya vägar.”
Sen hittar jag rätt.