Vi åker till Ugglenästet för att en massa saker måste göras:
Styrelsemöte, inlämning av utombordaren, hämtning av nyservad motorsåg.
På kvällen hoppar min babys förkylning på mig bakifrån och innan jag hinner organisera mitt försvar sitter jag där med hosta, snuva, ont i huvudet och i svalget.

Lördagen går jag som i en bubbla. Vi åker in till XL-bygg för att köpa träreglar som ska användas för båtpresseningen och inne på brädgården kommer en hygglig själ fram och hjälper mig plocka fram dem som är minst snea och vridna.
(Man ska inte köpa tryckt virke på hösten.)

Vi lägger reglarna på takräcket – den längsta är 5 och 20 lång och killen går in och skriver och jag ska surra fast dem och går i min bubbla och glömmer att de sticker ut så jävla långt så i full fart går jag på dem.

Pang säger det och de tunga reglarna flyttas av kraften i mitt huvud.
Jag känner att det början rinna nåt varmt nerför pannan. Det är blod.
Jag hittar en bit hushållspapper och gör ett tryckförband.
Min baby har gått in i butiken.

Brädgårdspojken kommer tillbaka och tittar på mig och jag säger:
–Det är inte bara att det blöder och gör ont. Mest känner jag mig dum.
Han säger att det finns förband inne i butiken och frågar om jag klarar mig.

– Ja, ljuger jag och han går och jag surrar fast reglarna med en hand, den andra måste jag ha till att stilla blodflödet.
Jag lyckas på nåt sätt och åker ut till parkeringen och går in till min baby för jag ska ha kätting också.

– Vad har hänt? fråga min baby.
Jag berättar.
Hon säger:
– Tänk att man inte kan lämna dig ensam på en brädgård.