K fyllde 50 i lördags och hon hade bjudit sina närmsta vänner (ett 40-tal!!) för att fira.
Det var en synnerligen trevlig tillställning där vi stod vid ståbord först och försökte fylla i ett slags melodikryss som byggde på K:s liv och musiksmak.

Jag hamnade bredvid en trevlig man som hade varit i Peking och ätit friterade skorpioner.
Bara en sån sak.
Några tal hölls inte. Det gjorde inget för jag känner mig lite tom på tal.

Men jag hade mentalt förberett ett reservtal om det nu skulle blivit några.
Stolparna var de här:
”När jag fick inbjudan till ditt 50-årskalas tänkte jag: Vad är det för fel på dig – varför har du inte fyllt 50 ännu – det har ju alla andra gjort?”

(Här räknade jag med protester från en del i församlingen).
Sen skulle jag fortsatt:
”Fast när jag berättade det på jobbet så de att nej sluta nu – Karin kan väl inte vara 50.
Hursomhelst var sån då och fyll 50 och därför ska jag välkomna dig bland oss lyckliga som redan är på andra sidan.”

(Här hade jag räknat med en del gillande kommentarer).
”Det är bättre än vad du tror. Visserligen blir tusenmilaservicen dyrare än förr, och ibland oftare, mycket reservdelar blir det, om det går att hitta några, men vi mår så otroligt bra inombords för att vi har slutat att mäta oss med alla andra.

Nu K när du fyllt 50 lär du inte vinna några barslagsmål längre, men du slipper fundera på att bli tennisproffs för det är ändå för sent.
Du kan fortfarande bli världskändis men chanserna minskar för varje år.

Det bästa är att du duger ändå då fast du inte kommer att vara bäst på allt.
Den insikten att du duger som du är – är det bästa med livet på andra sidan 50.
K (här höjer jag glaset) välkommen i klubben och skål och grattis.”

Okej, det var så där, men med lagom vin- och ölstimmiga åhörare hade det funkat hyfsat, det var ju ändå ett reservtal.
Det där med tennisproffs borde jag kanske bytt ut och utvecklat men detta vara ju bara stolpar, en bra dag när min hjärna och käft samarbetar kan resultatet blir riktigt hyggligt.

Nu slapp jag hålla det, i stället minglade min baby och jag omkring alldeles för länge långt in på nattkröken.
Såna är vi 50-plussare.
Vi inte bara duger.
Vi går aldrig och lägger oss.