Vi vandrar omkring GöteborgsVarvet. Min baby ska inte jobba, jag ska inte springa och vi är hemma för första gången på några år.
Vi börjar uppe vid Götaplatsen och tjôtar lite med GT:s nya chefredaktör.
F är ett fynd. Det är klar Loketklass på henne när hon står bakom mikrofonen och framför kameran.
Hon tar en bild på oss och lägger ut på twitter. Hon frågar hur många gånger jag och min baby sprungit varvet.
Jag svarar elva och min baby en. På twitter blir det alltså tolv gånger för oss båda.
Vi vandrar ner till en korvkiosk och stoppar var sin tjock med bröd i munnen.
Vi tänker ta oss ner till Avalon och träffa P och H men vi kommer inte över den mänskliga floden av jordlöpare.
Vi vandrar tillbaka runt Götaplatsen och ställer oss vid Vasagatan i nån timme, sen vi tagit var sin öl på Flygarns Haga.
Vi ser många vi känner men missar en hel del. Min baby blåser i en visselpipa och klappar händer till de värker.
Vi ropar och tjoar.
När strömmen av löpare börjar sina kommer P och H släntrande. Men de står på andra sidan och det är omöjligt att komma över.
En jordfunktionär säger åt dem att gå ner till Teatergatan. Där har Varvet fixat en sluss.
I mitten av löparbanan finns en plattform.
Löparna skickas först till vänster om den medan folk går över. Sedan får de springa till höger så kan folk passera till vår sida Vasagatan.
Listigt.
Vi tar en öl till med herrskapet. Stjärnan solen lyser på oss.
Sämre har man haft det.
Och det är klart bättre än att springa.