Nu börjar vårvibbarna ge sig till känna på allvar.
För andra dagen i rad gick löplunchen i linne och man kan ana små leenden i nollåttornas infrusna anleten.
Men det betyder inte att vita vinterdrömmar har sökt ide. De har bara bytt skepnad och sportar nu en lite slaskigare profil. Stugorna i Stryn bokades redan förra sommaren och om precis fyra veckor rullar kortegen mot den norska sommarskidorten. I skrivande stund är vi 14 skidivrare inräknade.
För den som inte kan hålla sig öppnar en annan bagge nu på torsdag. Fonna hade planerat premiär förra veckan. Men galna mängder nysnö satte välkomna käppar i hjulet och man fick skjuta på datumet en vecka. På hemsidan hälsar man att snöläget är sensationellt. Jag håller tummar att kung Bore tagit svängen även över Stryn…
/Jenny

 

En på många sätt fantastisk skidsäsong rullar mot sitt slut.
Samtidigt har det varit en lavintyngd vinter på flera håll runt om i världen. Dyster statistik visar till exempel att dubbelt så många svenskar har fått sätta livet till i laviner jämfört med en genomsnittlig säsong.
Så sent som i lördags drog en massiv lavin i Loveland Pass i Colorado med sig sex åkare varav fem av dessa omkom.

Att vistas i offpisten är förenat med vissa risker.
National geographic ger här 5 tips på hur man håller sig säker i lavinfarlig terräng:
1. ”Get smart”
Se till att hålla dina kunskaper uppdaterade. Lär känna terrängen du vistas i. Ha koll på snöförhållanden, vind och temperaturer och fråga kunnig personal om du känner dig osäker. Känn din utrustning och öva, öva, öva på hur du använder dina prylar rätt i skarpt läge.

2. Det kan hända dig
Omkring 150 personer omkommer varje år i laviner. 90 procent av olyckorna utlöses av offret själv. Var medveten om att det kan hända dig. All kunskap i världen hjälper föga om du inte använder den. Var uppmärksam på hur vädret kan förändra rådande förhållanden under dagen och låt dig aldrig övertalas att genomföra ett riskfyllt åk. Hur inbjudande linjen än må se ut.

3. Koll på läget
Respektera lavinskalan. Visst lockar det att vara först på berget efter ett dump. Men undvik den mest exponerade terrängen 24 timmar efter snöfall. Det är då risken att det släpper är som störst. Lägg dina åk i skogen den dagen – för att vara på den säkra sidan.

4. Rusta dig rätt
Spade, sond och sändare. Det finns inget som försvarar att du ger dig ut i det orörda utan rätt utrustning. Och det gäller samtliga i sällskapet. En ytterligare säkerhetsåtgärd är att bära lavinryggsäck med inbyggda airbags. Och glöm inte en viktig detalj – hjälmen! Dödsorsaken bland lavinoffer är inte alltid kvävning.

5. Om olyckan är framme
Det tar bara några få sekunder för kanande snö att nå höga hastigheter på över 100 km/h. Om olyckan är framme och du dras med i en lavin försök att undkomma åt sidorna. Hugg tag i ett träd, eller ”simma” för att hålla dig ovan snömassorna. Försök att skapa en luftficka framför munnen om du begravs under snön. En person som grävs fram inom 15 minuter har en nittioprocentig chans att överleva. Därefter sjunker oddsen dramatiskt. Bara 20 procent är vid liv efter 45 minuter.

/Jenny

Slipp trängsel i pisten.
Nu har du chansen att slå till på ett helt eget fjäll.
-Ett helt unikt  objekt, det är nästan aldrig ett fjäll är till salu, säger mäklaren Olov Enström till di.se.

Det är norra sidan av fjället Hovärken i Härjedalen som ligger ute till försäljning. På södra sidan huserar Lofsdalen med sina 9 liftar, 26 nedfarter och 1000 stugor.
Och känner du dig sedan ensam på dina 424 hektar vildmark så har kommunen gett klartecken för att bygga en skidanläggning komplett med toppstuga, fritidshus och hotell.
I prospektet står det att hotellet helst ska vara av det exklusivare slaget.
Prislappen på fjället ligger på runt 50-60 miljoner kronor.

/Jenny Holmqvist
jenny.holmqvist@expressen.se

Väl i grungens hemstad Seattle var planen att göra sista kvällen med gänget till en långkörare med barrunda och besök på ikoniska rockklubben Crocodile Café. Något som hade haussats hyfsat under resans gång. Eddie Vedder hit, Pearl Jam dit. Och grungekanalen gick varm i bilradion. Men så mycket mer än snack blev det inte. En sen middag på The Cheesecake Factory var vad som mäktades med. Själv medgav jag nederlag direkt och tog sikte på Sheraton. Eric och Erik gjorde ett tappert försök att trava bort till ”The Croc” men kom inte längre än ett par kvarter innan partyhumöret fick vika sig mot hotellsängens lockrop.
Desto spänstigare start fick morgonen. Det blev en sväng upp till gymmet på 35:e våningen. Ska jag nu trampa på ett löpband gör jag det gärna med den utsikten! Som kontrast till all snö blev det sedan ett par timmar shopping. Hann även med lite rekordsnabb sightseeing nere längs Waterfront, slänga ett öga på bisarra gum wall och promenera genom charmiga Pike Place Market som har allt från blommor till hantverk, frukt och färsk fisk. Seattle är en skön men lite lätt udda stad där det dräller av excentriska figurer. Eller som Eric uttryckte det: ”Här är det inte lätt att sticka ut”.
/Jenny

Efter en natt på klassiskt motell längs motorvägen styr vi ekipaget mot Crystal mountain strax sydost om Seattle. Vädret är fortsatt lite trumpet men ger visst hopp om att spricka upp då några blå stråk skymtar genom det i övrigt jämngrå. Å andra sidan kan vi knappast önska bättre snöförhållanden för vår resa såpass sent i april. Det har fallit en hel del nysnö. Kall är den också!
Crystal mountain är ett vidsträckt system som täcks in av åtta liftar. Och när det väl lättar så att vi kan se längre än bara ett par meter framför skidspetsarna är det något alldeles särskilt vackert som kikar fram. Jag som är svag för högalpint och exponerat ser en riktig skönhet. Även om jag börjar bli lätt luttrad på att att trassla mig ner genom skogig terräng. Berget har otrolig potential och man önskar att man hade dagar före några få timmar på sig att upptäcka området. Men vi får nöja oss med att skida effektivt och fota flitigt och sätter sedan av mot Seattle för lite cityliv innan flighten lyfter hemöver. På vägen stannar vi till vid en riktigt skön sylta för att döva värsta hungern. Naches Tavern är ett riktigt orginal. I baren sitter lädervästar, truckförare och pensionerade krigshjältar. Vi smälter väl kanske inte riktigt in med våra färgkarameller till skidkläder. Maten är amerikansk så det förslår och min halva! nachostallrik liknar mest ett berg. Så mätta blev vi!
/Jenny

Whistler har satt oss på prov. Men vi har gått segrande ur striden. En tänkt dag med heliski brann inne då gårdagens blandväder blev till riktigt bus med mjölkig dimsörja, snålblåst och småspik från regntunga skyar. Att orientera sig var snudd på omöjligt. Bara skilja upp från ner en utmaning. Plogsvängen kändes plötsligt mer än motiverad. Men vi vägrade låta oss nedslås och sörplade oss ner genom soppan och in i skogen där vi hittade flera fina fluffiga fotospots.
Whistler är ett skidsystem som inte ursäktar sig. Om än själva orten är kommersiell i överkant så är det svårt att värja sig för det som bjuds på berget. Trilskande väder till trots kan vi räkna in ännu en lyckad skiddag med många skratt och mycket glädje.
Så det är ett nöjt gäng som tackar för sig och sätter av mot Vancouver. Vägen mellan Whistler och den kanadensiska kuststaden är scenisk. De lodräta klipporna som skjuter upp intill vägen i Squamish lockar klättrare från hela världen. Och den havsnära sträckan som följer har en natur som trollbinder.
Väl i Vancouver gör vi först ett försök att snoka rätt på huset ur Ghostbusters – utan framgång, sneglar upp längs shoppinggatan Robson street och hamnar till slut på matstråket Hamilton street där vi fyller på med en stek på The Keg inför den fortsatta färden tillbaka in i USA. I morgon bryter vi ny terräng då vi rekar skidorten Crystal.
Prognosen skvallrar om nysnö. Puderjägarna fäller nya byten
/Jenny

Vi håller oss kvar på det spontana spåret och kör vidare på rappa beslut. Morgonen bjöd på en bilresa till Whistler i Kanada. En inte alltför blodig sträcka på runt 25 mil. Whistler är en surrealistisk ort som mest minner om ett Disneyland i skidformat. Stora svulstiga byggnader strösslade med tinnar och torn – kommersiellt så det förslår. Och på det vansinnespriser i liftsystemet! Två timmar kostade oss 350 spänn per skalle. Så de såg vi till att maxa. Letade oss ut till ett fantastiskt fint skogsåk i hyfsad kallsnö som vi plåtade oss igenom. Tog sin lilla tid men var grymt skoj och superinspirerande. Dels få känsla för hur man hittar bra vinklar och dels få tips på hur man själv ser vass ut på skidbilder. Fotografen Petter är ruskigt säker på triggerfingret. I morgon ska jag betala tillbaka med slipad snits och snygga svängar…
/Jenny

Vaknar av att regnet smattrar mot takfönstret. En tuff start då jag har svårt att tro att nederbörden faller som snö på högre höjd. Men vi ger det en chans och klär oss för skidåka. Och visst öser det ner på berget. Men det hindrar oss inte från att ha buskul. En regnväst för en dollar får skydda mot värsta vätan. Mt Baker är ett lekfullt berg med många roliga ytor och sköna pister. Liftarna har inga namn utan går vid nummer och är åtta till antal. Men de saknar säkerhetsbyglar så visst pockar ångesten på när man halkar runt på blöta säten. Anläggningen som ligger runt 40 minuter från samhället Glacier är starkt förknippad med snowboard. Västkustkulturen föddes här i slutet av 80-talet. Mitt brädkunniga ressällskap berättar att stora namn som Mike Ranquet och Craig Kelly satte systemet på kartan.
Över lunch träffar vi på Albert. En udda lirare från Indiana som kom till Mt Baker för sju år sedan och blev kvar. Albert är noga med att berätta att han har varit ute på sin bräda varje dag hela säsongen. Efter lite löst snack visar det sig att han bor i lägenheten under oss och att han är fullständigt frälst i frisbeegolf. Så vi kommer överens om att ses för en runda efter rundad skiddag. Glacier har på sina 225 invånare hela 3 banor med sammanlagt 54 hål. Det är med andra ord rätt poppis att hiva diskar i skogen på fritiden. Själv är jag en sopa på frisbee i allmänhet och än lusigare i golfversionen ska det visa sig. Tantspelet gav mig dock vinsten i damklassen…men även jumboplatsen då jag var enda deltagaren.
Innan jetlaggen tar ut sin rätt hinner vi med ett dopp i bubbelpoolen och en middag på Milano som är en av byns tre restauranger. Men vi är knappast stöddiga och stupar i säng redan innan 22.
/Jenny

För bara dryga veckan sedan packades väskan för Sälenrepa utan en aning om att större berg låg och lurade.
Men så damp det ner ett förslag om att hänga med till Seattle och reka terräng för snöklädda vinteräventyr. Klart jag slukade betet utan att blinka. Fick ta hiphop Petters plats som penna. Men en väntan inte utan viss vånda. För först i tisdags fick vi grönt ljus för flygbiljetterna. Och vid sidan av hyrbilen och de första två nätterna är det inte mycket bokat. Men det känns spännande att spontana och jag är i gott ressällskap. Eric Asmussen som driver Xtravel snittar på runt 120 resdagar om året.  Guiden Erik Nylander är mer borta än hemma. Och fotografen Petter Levin verkar ha minst en världsatlas på sin cv. Är helt klart resrookien i sällskapet.
20.38 svensk tid
I skrivande stund sitter jag på flighten över Atlanten. Mellanlandningen på Reykjavik, Island bjöd häftiga vyer över snöklädda berg och ångande heta källor. Jag lyxar med en egen sätesrad och ett fräscht filmutbud. Dark Knight Rises rullar och jag har en känsla av att 7 timmar och 35 minuter kommer försvinna i ett nafs.
06.57 svensk tid
Tog mark i Seattle vid 03 svensk tid och satte lite lätt sömnig sikte på city för att bocka av ett par måsten. Spotade stadens mesta landmärke Space Needle under bilfärden in och slurkade kaffe på världens första Starbucks som slog upp 1971. Mycket mer än så hann vi inte med och nu ett par timmar senare har vi just rundat ett flottdrypande kvällsmål på Denny’s. Eller hur låter en meny med till exempel maple bacon milkshake och till det en baconglass med tillhörande brownie? Huh!
10.11 svensk tid
Äntligen framme och incheckad efter ett gäng turer och försök. Till slut lyckades vi lokalisera nyckeln och hoppas strax kunna sätta den i låset och krypa till kojs efter snart 20 timmar å resande fot.
Men några timmar på sömnkontot och jag är redo för snö.
Vi ses i morgon

Jenny

Ny forskning listar självklarheter för en säkrare dag i backen – men ändå värda att poängtera inför påsk.
Kim Hébert-Losier vid Mittuniversitetet radar upp ett par punkter att tänka på:
* Rätt utrustning: Pjäxor, skidor och bräda ska passa och vara i gott skick. Så lämna gärna reliker anno 1970 där de hör hemme. I garaget eller ännu hellre på tippen.
* Rätt nivå: Anpassa utrustning efter åkskicklighet. Slarva inte runt på ett par stenhårda fatskis á två meter om du egentligen borde hålla dig till självsvängande mjukislagg.
* Om kroppen säger ifrån – lyssna: Vetenskapliga studier visar att skaderisken ökar i slutet av dagen när man är trött. Lägg in lite vila för att maxa dina dagar i backen.
* Använd hjälm: Så självklart! För även om du inte själv drasar i backen så finns alltid risken att någon annan dyker upp och rammar dig. Tro mig – jag har testat. Och är glad att jag bar kruka efter helikopterräddning, sjukhusvistelse och dramatiskt Expressenlöp på sönderslagen nuna.
Initiativet att uppmärksamma riskerna i skidbacken är värt att applådera. För det skadar aldrig att pränta in det uppenbara. Men lite allmänt vett räcker bra långt. Så tänk till innan du kastar dig utförs. För din egen – och andras – skull!
Så ses vi i snön
Jenny