Phu! Det var en lång marsch. Eller marsch och marsch, jag har spatserat runt i alla fall 1/4 av turistvenedig. Med en begynnande blåsa under foten och drypande av svett bestämde jag mig för att göra ett depåstopp på hotellrummet. Det var bra av mig att vara ute tidigt i morse för nu är det så mycket folk att man får panik. Dessa smala gränder och alla dessa människor. Och i den här värmen dessutom. Och så blev jag hungrig. Köpte med mig en panini till rummet och nu sitter jag här och pustar ut.
Venedig är vackert. Bedårande. Bakom varje hörn döljer sig en pittoresk vy. Man skulle kunna fota hela tiden men man får sansa sig.
Slog mig ned på ett torg vid 10-tiden för att ta en cappuchino och läsa några sidor i min bok. Skönt. Det är verkligen livet att få möjligheten att göra en sådan här resa då och då.
Nu tror jag att jag skall gå upp på takterassen och lapa lite sol:)
Markusplatsen i dagsljus
Duvorna var inte så många och inte så galna som jag hade trott
Utsikt från Rialto
Alla dessa vackra, vindlande gränder
Muranoglas kan du hitta överallt här i Venedig. Jag är inte riktigt där ännu att jag fallit för det. Det känns lite Liberace…
