Det blev fisksoppa. Jättegott. Och makaroner med falukorv. Inte lika gott. Men båda parter var nog överens om att vi inte ville äta de andras mat.
Efter middagen har vi monterat köksskåp, med två hjälpredor, låt mig sätta det inom”". Gullungar, verkligen, går in för skruvandet och spikandet med tungan rätt i mun. Och de gör det bra, absolut. Men vid skåp nummer 3 så lackar jag. Då orkar jag inte sitta och le när det tar 102 år för skruvarna att bara passas in i hålen. Jag vill ju bli klar. Och det vill jag oftast bli supersnabbt så det här med pedagogiskt lärande i praktiken begränsas av mitt dåliga tålamod. Men de fick vara med, länge. Jättelänge.
Nu är skåpen klara och skall bara upp på väggen. I sinom tid.
I morgon är dagis stängt vilket ger en ledig dag. Vi beger oss till Lekplatsen på Heron City och leker hejdlöst i några timmar. Fick med mig tre andra Älvsjömorsor med barn så det blir tantfika, kul!
Jag har älskat Edith Piafs ”Non je ne regrette rien” så länge jag kan minnas, den har allt. Den är på franska, den sjungs med ett underbart darr och den handlar om livsvisdom. Och just det där med att man ska försöka göra allt man önskar och inte behöva ångra något, det har jag som ett livsmål. För väldigt sällan ångrar man sådant man gjort, men det man aldrig gjorde kan gräma ihjäl en.
Så det här grafiska bladet gjort av Företaget Sarah & Benrix skulle passa fint på min vägg.
