Long time, no see.

I ett par år har jag hävdat att Linux är skräp. Inte som bakomliggande, ”inbäddade”, system i elektronik, hissar och i universitetsvärlden, men som alternativ till Windows eller Mac OSX på vanliga skrivbordsdatorer.

När senaste Ubuntu släpptes, 8.10 eller Intrepid Ibex som den kallas, testade jag på nytt.

Nu börjar det likna något. Nu går det att ansluta till Windows-maskiner ungefär som i MacOS X, gränssnittet har tack vare Compiz fått sig en rejäl uppryckning och tja, rent subjektivt kraschar grejer mindre ofta.

Det funkar så bra att jag till och med vågar mig ut i terminalen för att redigera konfigurationsfiler. Har till och med lärt mig använda Vim.

Äntligen. I helgen ryker Windows Vista från mina två bärbara datorer, och jag tänker köra Ubuntu på en partition på min stationära dator.

Som jag har väntat.

Dags för ett utfall mot alla modeord. Lyssnade på en poddcast av ett avsnitt av Sveriges Radios Tekno (för övrigt ett alldeles lysande radioprogram om teknik). Inslaget handlade om AMR-WB, en teknik som ökar bandbredden på taltrafiken över 3G-nätet, och Sony Ericssons taleskvinna intervjuades. Jag tror hon nämnde ordet ”funktionalitet” fem gånger på en minut.

Allvarligt talat; vad betyder ”funktionalitet”?

- Vi vill först vara säkra på att funktionaliteten är testad i operatörernas nät, sade hon. Ungefär.

Varför säger man inte ”funktionen”? Eller ”funktionerna”?

Vad har en banan för funktionalitet? Bananitet? Proteinitet? Skalbarhet?

Kombinerat med ordet ”teknologi” blir det ännu löjligare. Nästan alla branschnissar använder ordet som om det hade samma innebörd som ”teknik”. Det har det inte. Teknologi syftar på läran om teknik, till exempel tillverkningsmetoder, bearbetningsmetoder och så vidare. Idiotarvet kommer som allt annat från engelskan som använder ”technology” som vi använder ”teknik”.

Om man nu jobbar som informatör eller marknadschef eller något i den stilen borde man väl vilja framställa sitt företag som professionellt? Slänger man sig med en massa påhittade ord så ger man ju ett helt annat intryck – plus att branschsnacket faktiskt hjälper till att hålla presumtiva kunder på behörigt avstånd istället för att omfamna dem.

Dumheter, dumheter, dumheter.

Fotnot: AMR-WB eller Adaptive Multi Rate Wideband är en utveckling av talöverföringen i GSM-systemet. En vanlig mobiltelefon använder en bandbredd på maximalt 12,2 kbit/s (för det mesta lägre) för att överföra talet. För att lyckas med det klipps det överförda frekvensomfånget ned. Det är det som gör att man ofta hör fel på ”s” och ”f” i en mobiletelefon. Tar man bort de övre frekvenserna tar man också bort skillnaderna mellan bokstäverna. Till exempel. AMR-WB utnyttjar större bandbredd, upp till 24 kbit/s, med ett större frekvensomfång. Med dagens kodning motsvarar det ungefär 64 kbit/s i AMR-mått mätt, vilket är betydligt bättre. Jämför en mp3-fil på 12,2 kbit/s med en på 64 bkt/s. Skillnaden är enorm.
Tekniken finns redan. Mobilnäten är förberedda och telefonerna är förberedda, men ingen vill trycka på startknappen eftersom det egentligen inte ligger några pengar i det.

Det blir en FRA-lag. Det kan du hoppa upp och sätta dig på. Och det handlar inte om att avlyssna svenska medborgare. Det handlar om att avlyssna ryska medborgare.

Jag får det inte att gå ihop alls. Sverige har lagt ned försvaret i något slags brainmelt-konsensus. Vi har kvar förmågan till punktvisa fredsbevarande insatser runt om i världen, men vi har lagt ned förmågan att försvara landet om det skulle bli krig (vilket är lika korkat som att säga upp sin hemförsäkring eftersom man aldrig har haft något inbrott – men det är en annan debatt).

Det är skillnad på att sköta patrulleringen mellan Gracanica och Pristina i en handfull Sisu-vagnar och att föra brigadstrid med samverkande förband i, säg, Luleå eller Norrtälje. Stor skillnad. Det förra klarar vi bra. Det senare klarar vi inte av alls längre. Dels finns det inga förband kvar som kan ingå i en brigadstridsgrupp, dels finns det inga officerare som har övat i att leda pansarvärns-, pansar-, artilleri-, luftvärns-, träng- och signalförband i brigad- eller divisionsstrid (det vi förut kallade fördelning). På de militära skolorna övar man det förstås på papperet, men inte i verkligheten.

FRA är en del av totalförsvaret. De ska inhämta strategisk information som underlag för krigsmaktens operationer i krig. Vad är vitsen med det om vi inte har något försvar? Ingen vits alls naturligtvis. Det handlar istället om underrättelseaffärer på hög nivå.

En hel del av internettrafiken från baltikum och Ryssland går via Sverige. Självklart vill NATO ha tillgång till den här trafiken, och det kan Sverige – via FRA – erbjuda. Problemet är att köpeskillingen, andra underrättelseuppgifter i retur, försvarssamarbeten och så vidare, bara har ett värde för ett Sverige med ett eget fungerande försvar.

Idioti är vad det är. Om vi nu inte ska ha något försvar ska vi väl inte ha några försvarsmyndigheter heller? Idén med ett icke-neutralt Sverige utan försvarsmakt mitt i den gubbröra som ryssland-baltikum-östersjön utgör är så korkad att det bara kan vara yrkespolitiker som kan komma på den.

Sony Ericsson C702. Möjligen vattenskyddad. Möjligen stötsäker. Helt klart en telefon för Granlund.

Det är något visst med Sony Ericssons telefoner. Åtminstone en del av dem. G700 och G900 med deras flottiga försök till pekfingernavigering och meningslösa smartphonefunktioner ger jag inte mycket för. C702 är en helt annan femma.

Det här är den gamla vanliga Sony Ericsson-nallen på, tja, starkt kaffe. Allt du är van vid finns, men allt är också snabbare, bättre och snyggare.

Den ska vara stöt- och fukttålig. Det tror jag inte en sekund på. Inte sedan min sons test av Sonims katastroflur. Den höll i några minuter. Men håller den för ett tapp i golvet och ett halvjoggande samtal i regn så är jag nöjd. Det tror jag den här gör.

Och så har den GPS-funktioner. Jag älskar GPS-funktioner i en telefon. Jag har visserligen aldrig fått skarp användning för GPS-funktionerna, men jag gillar tanken så mycket att det flimrar satelliter framför ögonen när jag tänker på hur bra det är. Hos C702 får du Google Maps förinstallerat, som möjligen är det mest meningslösa av alla GPS-program, men det är så hårt att det får min tunga att skälva.

C702. Köp en. Låt bara inte min son komma i närheten av den.

Att lämna ut Tele2-loggarna skulle tydligen bryta mot lagen, hävdar informationschefen. Så vem som har rätt kan vi bara gissa om. Trist. Trodde jag skulle få anledning att få spy lite galla över någon.

Det pågår ett rafflande ordkrig mellan tidningen Mobil och Tele2 efter att mobiloperatören hamnat på en delad sistaplats i Mobils stora bandbreddsjämförelse.

Mobil har i flera år gjort Sveriges mest genomarbetade täckningstester, men det här gången har de gjort fel, hävdar Tele2.

Annika Kristersson, presschef på Tele2, ringde precis för att förklara exakt hur fel Mobil har, och hur rätt de själva ha. Enligt henne ska Mobil ha använt fel kopplingspunkt, APN, vid sina tester. Den kopplingspunkt de har använt är avsedd för lägre hastigheter än HSPA, alltså turbo-3G.

Ringer hon alla journalister så måste paniken på Tele2 börja närma sig samma nivåer som när Nokias servicechef fick ringa runt till media och tala om att 59 miljoner av deras batterier kunde överhettas. Man ringer normalt inte till en massa journalister i förebyggande syfte. Det blir nämligen så lätt jobbiga följdfrågor.

Enligt henne gick det till så här:
1. Mobil kontaktade Tele2 och bjöd in dem till testet.
2. Tele2 skickade ett trådlöst modem, förkonfigurerat med rätt APN, till Mobils redaktion.
3. För att vara på den säkra sidan skickade Tele2 ett mejl till Mobil där man påpekade vikten av att använda rätt APN.
4. Mobil ändrade sedan APN till den APN-adress man använt tidigare år, och som nu alltså inte längre ska användas.

Själv tror jag hellre på kollegorna på Mobil än på Tele2 som mest luktar dålig förlorare.

Så jag bad fru Kristersson att mejla mig serverloggarna från APN-noden, tillsammans med uppgifter om vilka IP-adresser som delats ut till abonnemanget. Kan de visa att Mobil faktiskt använt en APN-adress, trots att de informerats om att den inte ska användas så är ju saken klar.

Fixar hon inte det bör Tele2 lägga energin på att bygga ut sitt trådlösa bredbandsnät istället för att ringa och bortförklara en jumboplacering.

Ska bli intressant att se hur det går.

Håll i dig, för nu kommer Iphone-hysterin till Sverige. Lyssnar man noga kan man faktiskt höra hur alla parallellimportörers skriker unisont samtidigt som deras lager av knäckta telefoner blir helt omöjliga att sälja. Vem vill ha en piratlur när den riktiga går att köpa.

Lustigt också vilken kraft Apples grabbatag runt sina samarbetspartners nötter har. Det ynka lilla pressmeddelandet som meddelade att Iphone över huvudtaget kommer till Sverige sade inget om pris, tillgänglighet eller försäljningsstart. Och frågar man Telias pressavdelning säger de ingenting. De säger ingenting ganska elegant för all del, men alltså fortfarande ingenting.

Och Apple, de säger naturligtvis bara flasklock.

Så när kommer Iphone till Sverige?
- Vi har arbetat med ett antal olika operatörer i Europa för att kunna få Iphone till så många marknader som möjligt, säger Alan Hely, europeisk talesperson på Apple.
Okej, fint, så kan du berätta när Iphone kommer till Sverige?
- Nä, det kan jag inte.
Nähä, varför det då?
- Dagens nyhet är att den kommer till den nordiska marknaden och till de baltiska länderna senare under året.

Vilken version av Iphone det är framgår inte. Det har ju talats om en ny 3G-version för den europeiska marknaden.

Men frågan är om lanseringen inte kommer väl sent. ”Senare i år”betyder säkert mot slutet av året, och redan nu börjar ju intresset för Apples mobiltelefon att falna lite. Inte på grund av att den är en dålig produkt, utan för att konkurrenterna börjar komma ifatt.

Dessutom visar den med europeiska mått sena lanseringen på en av två saker. Antingen är Apple ganska ointresserat av den nordiska marknaden, eller så hade man stora problem med att övertyga de nordiska leverantörerna om fördelarna med Apples affärsmodell – att man delar på intäkterna.

Bägge alternativen bådar illa för framtiden.

Jag har med stort intresse läst kommentarerna till blogginläggen om telefonförsäljare. Och jag kan bara konstatera att jag fått ytterligare vatten på min fördomskvarn; folk är verkligen idioter.

Människor har sedan begreppet ”politiskt korrekt” uppfanns skyllt på sina jobb för att förklara idiotiska grejer. Våra politiker och myndighetsutövare gör det ständigt. ”Vi följer bara socialtjänstlagen”, säger politikern som särar på två människor som varit gifta i mer än ett halv decennium. ”Det visar bara att våra rutiner fungerar”, säger kärnkraftsverkets chef som låtit två konsulter promenera omkring med sprängämnen i reaktorbyggnaderna i Oskarshamn i ett par veckor utan att ingripa. ”Vill du inte handla är det bara att vänligt tacka nej”, säger telefonsäljarna som vill rättfärdiga sina säljsamtal.

Idioter. Det är inte min uppgift att i samtal efter samtal behöva tacka nej till snusundersökningar, tvättmedel, försäkringar eller morgontidningar när jag lagar mat, umgås med min familj eller (mer vanligt nu för tiden) spelar GTA IV.

Varför ska jag bemöta telefonsäljare med respekt när de visar sin brist på respekt genom att ringa och störa mig?

Med detta lämnar jag telefonsäljarnas äckliga värld och koncentrerar mig på denna bloggs själva huvuduppgift – prylar. Alldeles strax.

Det har varit dåligt med uppdateringar här på ett tag. Den mer långsiktiga anledningen är att jag har flyttat och börjat på en yogakurs. Sådant gör en inte sugen på att blogga (eller på nånting förresten – allvarligt talat; yoga, vad är det jävla nonsens?).

Den mer omedelbara anledningen är att jag ramlade ur sängen och landade på pannan. Just nu ser jag ut som Gorbatjov. Skinburns i huvudet är ingen höjdare. Försök att undvika om du kan. Det bränner mot kudden.

Holländaren Martijn Engelbregt har producerat en massa hopplösa flödesscheman som han samlat i en bok och gett ut. En del verkar skojiga, en del bara vettlösa (men jag har i och för sig inte läst hela boken). Ett är riktigt underfundigt; motfrågeformuläret för folk som ofta blir uppringda av telemarketingfolk.

Så fort säljaren har presenterat sig börjar du ställa motfrågor och vänder på det sättet hela samtalet till din (möjligen något meningslösa) fördel. Resultatet är fem hopplöst bortslösade minuter för telefonsäljarens del, men förstås en stor moralisk seger för dig som blir uppringd.

Jag gillar speciellt tanken på att betygsätta säljarens entusiasm. Man kan ju förmoda att entusiasmen dalar en smula när han eller hon märker att du också följer en förkomponerad samtalsmall. Och det är ju så oväntat!

Idén att sätta betyg på säljarens dialekt är inte heller dum.

Just det här formuläret är översatt till svenska, och du hittar det här. Skriv ut och tejpa upp ovanför telefonen!

Tack till LS för tipset!