
Buongiorno. Har landat i Milano. Tack för alla hälsningar på Twitter i morse!
Jag älskar verkligen Italien. Som alla länder så har man sina fel och brister, men vackrare städer och rundare kostcirkel har jag letat efter utan att finna någon riktig motsvarighet.
Stora delar av staden verkar ladda för derbyt Milan-Inter i morgon kväll. Och det är huvudskälet till mitt och mina vänners besök här.
Milano har väldigt lite med ishockey att göra.
Kanske är det också därför som jag är här en helg, för att få perspektiv, hämta inspiration och kraft för att åter vara på hugget när de sista löven tappar taget.
Så apropå att vässa tänder och hjärna.
I Milano skiner solen, folk flanerar i sensommarklädet. Men nersjunken på en kaféstol kan jag naturligtvis inte låta bli att glida in på ämnet hockey.
Det är den här bloggens själva väsen.
Har ni hört talas om Milano Vipers? Det var förut hockeylaget här i Zlatan Ibrahimovics före detta hemstad. Här blev Modostjärnan Niklas Sundström mästare under den förra NHL-lockouten 2004-2005.
Huggormarna (Vipers) har sedan dess ringlat i väg och gömt sig under en sten under San Siro. Eller så.
Men nästa höst räknar KHL med att välkomna Milano på sin hockeykarta. De nya KHL-lagen utanför Ryssland, Lev Prag och Slovan Bratislava, har blivit publikmagneter i huvudstäderna i hockeynationerna Tjeckien och Slovakien och jag tror det var hockeyscouten Göran Stubb som twittrade om att både Lev och Slovan sålt ut sina hemmamatcher i oktober och november.
I Prag har Lev tillgång till O2 Arena som tar in omkring 17 000 personer medan Slovans arena slukar över 10 000 i sin fräscha VM-hall.
Något att fundera över när det gäller klubbhockeyns framtid i Europa.
När NHL-lockouten nyligen blev ett faktum visade det sig förvånansvärt nog vara de klubbar som för några år sedan ville vända ryggen mot elitserien för att söka den rikare lyckan med en Europaliga som började gasta högst om att inte välkomna de lockoutade NHL-spelarna i elitserien.
Man blir matt.
Kom på mig själv med att sitta och nicka instämmande på den statliga myndigheten konkurrensverkets presskonferens där Hockeyligans kartelliknande överenskommelse totalsågades.
Då har det gått långt.
Alla klubbar bör ha rätt att bestämma över sina egna val. Utan att för den skull äventyra sin ekonomi.
Och skulle det gå åt helv… för Modo och Frölunda skulle nog många bli så skadeglada att det vore värt det.
Skulle det visa sig att KHL kan fortsätta expandera västerut med lyckat resultat lär fler än AIK vara redo att släppa taget om svensk ishockey. För det var så det var härom året.
Djurgården, som hotas att bli petat från European Trophy av sina före detta elitseriekolkegor, skulle rentav kunna tänka sig att göra AIK sällskap till KHL framöver om ökenvandringen genom hockeyallsvenskan blir för lång och olönsam.
KHL-derby mellan AIK och Djurgården i Globen inför 13 850 åskådare. Vilken grej!
Självklart skulle KHL-presidenten Alexander Medvedev få Stockholmspolisens godkännande att flyga in ryska vakter.
Jaha, nej där spårade det visst ur. Blir så när det milanesiska kaffet når blodomloppet.
Men oavsett om AIK eller Djurgården skulle vinna ett KHL-derby i Globen så borde KHL vara segraren. Och svensk hockey förloraren.
Och där blev det dags att beställa in en dubbel espresso.

