Då är det upp till bevis i kväll för Tre Kronor. Och förbundskapten Pär Mårts. Det går inte att klaga på de svenska förutsättningarna. Kolla bara in vilka toppkedjor Tre Kronor kan mönstra:
Loui Eriksson-Henrik Zetterberg-Johan Franzén
Daniel Alfredsson-Nicklas Bäckström-Patric Hörnqvist
Det krävs en lång diskussion och tunga argument för att påstå att Sverige ställt ett bättre VM-lag på blålinjen i en kvartsfinal.
Tjeckerna älskar förstås att slippa ha pressen på sig. Att få vara underdogs och kontra är modellen för de tjeckiska framgångarna historiskt sett. I fjol i Bratislava i VM-semin hade Tjeckien förväntningarna på sig att slå ett ungt svenskt lag, och tjeckerna var chanslösa.
I Globen är Tre Kronor solklara favoriter, ingen kan säga något annat. Och det är så Pär Mårts vill ha det.
– Jag spelar hellre VM med ett drömlag än ett icke-drömlag, sa Mårts i början på VM då han ännu inte hade fått in Patric Hörnqvist och Nicklas Bäckström.
– Vi ska leva under press för vi har gått ut och sagt att vi vill vinna allt vi ställer upp i och vara världens bästa landslag, säger Mårts.
– Problemet för mig är att få spelarna att fungera och spela bra. Eller problem, det är en del i mitt jobb och det kommer jag att klara av.
Exakt så ska Tre Kronor tänka inför kvällens match.
Och den där Rysslandsförlusten var nog mest bra för Tre Kronor, tror jag. Skärpan och ödmjukheten infinner sig ganska snabbt efter en 7-3-smäll inför hemmapubliken i Globen.
När Tre Kronor floppat, som i OS i Salt Lake City 2002, flöt allt på hur bra som helst till kvartsfinalen mot Vitryssland. Utklassning mot Kanada (5-2), som sedan vann guldet. Seger mot Tjeckien och kross mot Tyskland. Därefter en klassisk kollaps.
World Cup 2004 slutade med 6-1 i häcken mot Tjeckien i Globen i kvartsfinalen och byebye förbundskapten Hardy Nilsson.
OS i Vancouver 2010 är det färskaste exemplet på att det inte får gå ”för bra” för Tre Kronor. Segrar mot Tyskland, Vitryssland och sedan 4-0 mot Finland i gruppspelet. Sedan kom Slovakien och pepprade sönder ett helt osynkat svenskt lag i OS-kvartsfinalen.
OS i Nagano 1998 var heller ingen höjdare. VM-guldet i Zürich samma vår var ändå ett lite plåster om en sårad svensk hockeysjäl.
I årets VM har Pär Mårts kinkat lite över detaljer, med all rätt. Men som åskådare tror jag att jag begär för mycket emellanåt. Man tycker att så bra spelare borde kunna krossa motståndare efter motståndare, men så fungerar inte spelet och inte heller psykologin. Vissa dagar gör man det som krävs av en, och så är det skit samma vad andra tycker. Eller hur?
Mycket har varit väldigt bra så här långt. Tre Kronors powerplay (36,36 procent) är bäst i VM. Förstakedjan Eriksson-Zäta-Franzén, tycker jag också är bäst. Visst kan målvakts- och försvarsspel bli bättre, i synnerhet boxplay (82,6).
Det känns som om Tre Kronor kan bli ä-n-n-u bättre. För mig räcker det med VM-guld…
Kommenterat