Sitter på ett hotellrum i Skellefteå med några timmar till nedsläpp i SM-final 3. Kanske är det för att jag som gäst lockas att slå ihjäl tiden med bestsellern Nya testamentet, den står längst till höger på en rad av annat reklamskräp, som jag associerar Skellefteås (under)läge med tro och hopp. Eller så är det för att jag har mina rötter i Jönköping…
Men jag tänkte redan i går kväll på att det framför allt är tron som har saknats i Skellefteås inledande SM-finaler mot Brynäs. Tro som i självförtroende. Tro som i jävlaranamma. Skellefteå uppträdde närmast chockat av Brynäs effektivitet i match 1.
I match 2 var Brynäs lite bättre, även om Skellefteå hade förbättrat defensiven rejält. Så vad kan vi vänta oss av match 3?
Självfallet förväntar jag mig att lagkaptenen Jimmie Ericsson är Jimmie Ericsson. Han har inte sett pigg ut den här veckan. Inte loj, inte ointresserad, bara inte Jimmie Ericsson som vi såg ta hand om både Modo och AIK tidigare i slutspelet, med allt vad det innebär.
Å andra sidan, om Brynäs kan vinna utan att Jakob Silfverberg och Calle Järnkrok är på topp, som i Gävle i torsdags, borde väl Skellefteå kunna vinna utan 100 procent Jimmie Ericsson?
Uppenbarligen inte. Därför blir hans start på matchen i dag en indikation på hur match 3 kommer att sluta. Och förmodligen också om guldet kommer att hamna i Brynäs händer. Kanske så tidigt som i morgon. Förlust i dag för Skellefteå, då blir det guld för Brynäs. Vilken dag som helst.
Men för att citera Skellefteås assisterande tränare Bert Robertsson på presskonferensen i torsdags kväll:
- Vi kommer fan inte att ge oss.
Amen.
Kommenterat