Kapitel 5, Gillar du Springsteen?
Klick. ”Vad tror han? Att jag är en desperat nymfoman?” Cilla såg förmodligen lika förargad ut som hon kände över det första svaret hon öppnade. Det andra var om möjligt ännu värre, med direkt skamliga förslag, och hon suckade besviket men blev överraskad över sin reaktion. Varför kände hon besvikelse över något hon inte egentligen var intresserad av eller hade förväntningar på? Ändå kunde hon inte förmå sig sluta läsa, utan fortsatte klicka upp och klicka bort meddelanden. Hon reste sig från kontorsstolen och gick med bestämda steg bort mot handväskan. Hon nästan slet upp den och rotade irriterat efter ett paket tuggummi hon visste hon hade i ytterfacket, och stoppade in två på en gång. Sen gick hon tillbaka till datorn och gick an meddelanden på samma sätt som hon gjorde med andra arbetsuppgifter, noggrant och systematiskt. Hon öppnade, läste, tuggade ett par hårda gånger på tuggummit och gjorde en bedömning om de skulle sparas för ytterligare en granskning eller ej. Det var som om kandidaterna satt framför domarna i Idol och Cilla var den som hade mandat att ge guldbiljett eller peka mott dörren. Hon blev förvånad hur många ´”dåliga artister utan självinsikt” som ”sökte”, och hur deras ”resa” slutade i och med att hon flyttade cursern mot det röda krysset i högra hörnet på meddelandet. Något meddelande läste hon någon gång extra och försökte koncentrera sig på om hon kunde läsa något mellan raderna, och om magkänslan kunde tala lite tydligare. Å andra sidan slog hon i nästa stund bort tanken med det argument hon upprepat många gånger: hon var ju inte på jakt egentligen. Det var nyfikenheten som hade engagerat henne, och det var vardagslunken som behövde en liten skjuts. Och hon hade inte gjort någonting hon behövde skämmas för, eller åtminstone inte skulle kunna förklara bort om det blev skarpt läge och någon skulle konfrontera henne med vilken sida hon besökt. Men vem skulle det vara? Hennes chef hade minst av allt anledning att göra kontroller, han hade full tillit, och till Lasse var ju svaret givet, att hon bara råkat klicka på annonsen av misstag.
Vad stod det här då? Hon läste meddelandet en gång till. Och en gång till. Det skilde sig från de snuskiga och de allmängiltiga eftersom det började med en sångtext från en av hennes första Bruce Springsteen- skivor. Det konstiga var att det egentligen inte hade någon mening alls, det var inget poetiskt eller verkade ha någon djupare mening, det var bara en helt vanlig sångtext och så stod det ”Gillar du Springsteen? Sitter och lyssnar på Bruce och undrar varför jag skriver till dig, men det är något i din profil som lockar mig att vilja lära känna dig. Svara bara om du vill. Kram Nalle”
Vilken vuxen man tar ett sånt alias? Var han en övervintrad hippie eller hade han problem att släppa barndomen? Men Springsteen? Det var ju inte hippisar som lyssnade på Springsteen och orden ”lära känna dig” kändes inte heller som de syftade på köttsliga lustar. Cilla kunde inte förmå sig klicka på krysset och ändå var det något som inte stämde. Nalle hade skrivit sitt mobilnummer och Cilla rafsade ner det på en post-it-lapp. Hon lade den i filofaxen och skrev en liten not i ena hörnet N-e för att inte blanda ihop honom med någon kund, vilkas nummer hon också antecknade på olikfärgade post-it-lappar.
Hon fortsatte läsa meddelanden, och hon hittade ytterligare några hon fann intressant tillräckligt att spara, men resultatet av utsorteringen var att det låg 3 kvar i meddelandekorgen efter 50 minuters läsande. Cilla drabbades av ångest över situationen, hon hade slarvat bort nästan 50 minuter av arbetsdagen, som redan var tight, på att läsa meddelanden från potentiella älskare. Nu fick hon skärpa till sig. Vad hade tagit åt henne?
Hon undvek lunchrummet när klockan blev 12 och påstod att hon var tvungen att göra några ärenden på stan. Hon hade bara precis hört det bekanta ljudet av när ytterdörren slog igen bakom henne när hon fick upp mobil och filofax från väskan. Hon fumlade fram lappen och började slå numret.
-Ja, Tobbe..? hörde hon en mansröst svara i andra änden.
