QPR:s nya ägaren Tony Fernandes satt i klacken när Rangers spelade 1-1 mot Everton i lördags. Innan matchen gick han till olika pubar runt Loftus Road för att prata med fans och få deras input. Då kändes det som att han ville visa fansen att han bryr sig lika mycket om nedflyttningsstriden som alla andra. Nu undrar jag om det inte också berodde på att ”The four year plan” visades på BBC samma helg. Mat Hodgsons dokumentär om hur miljardärerna Flavio Briatore, Bernie Ecclestone och Lakshmi Mittal tog QPR till Premier League skulle ha kunnat bli enbart en framgångssaga. En ”Rocky” för nordvästra London. I stället är det en helt briljant fotbollskomedi. Men filmen hade antagligen inte kunnat visats om QPR inte gått upp. Det hade blivit upplopp kring Loftus Road. Det är framförallt den maktgalna Flavio Briatore som är den stora clownen. Filmaren Mat Hodgson har fått följa QPR överallt och han visar bland annat hur Briatore inte bara sparkar tränare efter humör (och sittplatsen framför sig på Loftus Road), men också skickar instruktioner till tränarstaben från läktaren under matcherna. Alla tränare är ”idioter” eller ”skämt”. Och när fansen till slut tröttnar på alla tränarbyten och buar ut Flavio i samband med en match, kräver den tidigare Formel 1-chefen att få veta vem som buade. Ultimatumet ”Berätta vem som buade, annars säljer jag klubben”, är bara en av många helt fantastiska citat. Så Tony Fernandes pubbesök? Kanske ville Fernandes bara visa att han inte är Briatore. Kanske ville han bara visa fansen att han inte lägger sig i taktik och laguttagningar. När får vi se Roman Abramovitj i Chelseas klack?
