Sjöarna som brunnar av bly. Men träden glöder. Tåget lutar ner sig mot vattnet och regnet drar fram över sjön som stormfåglar.
Det är höst, både i Alingsås och Berlin. Jag har varit i Göteborg och spelat in På Spåret. Hann också med ett uppträdande i Torslanda.
Nu sitter jag på ett tåg mot Stockholm och har en fin känsla i magen när det gäller kvällens match mot Tyskland. Låt er icke förskräckas av Tysklands 6-1 mot Irland. Dear Old Trappatonis gäng är inte mycket att hänga i någon Tannenbaum.
Jag är också nöjd med ledarduons Allbäck och Hamrens något mer försiktiga ingång till den här matchen, Minns ni optimismen inför Holland borta? Vi, eller jag i alla fall, drabbades lite till mans av storhetsvansinne. Vi skulle vinna enkelt. Vi skulle möta Holland med anfall och glädje.
Ni vet hur det gick.
Nu är det mer försiktigt som gäller och det tilltalar mig nog mer trots allt. Det är mer svenskt och mer rätt. Trots allt.
Jag har glömt vad man gör när man är ensam. Tidigare, förr om åren, var jag alltid ensam. Jag älskade ensamheten. Den var trygg, lugn, överskådlig. Nu får jag två dagar för mig själv i min gamla hemstad och jag vet inte vad jag ska göra med all tid. Jag sitter på ett hotellrum och gråter utan anledning, jag tar en promenad, jag spanar på min gamla skola, älskade Schillerska, jag träffar min far och några vänner.
Jag blir rastlös.
Jag saknar min fru och mina barn.
Jag är en rätt löjlig man.
Men jag är nykter, jag lever, jag gör vad jag tror är rätt för mig och de jag älskar.
Det är inte det sämsta.
Italien vann mot Armenien efter vissa besvär och ikväll väntar Danmark. Viktigt match för Gli Azzurri.
I kväll möter dessutom Sverige-Italien i U21-returen i Kalmar. Italien vann första mötet, men bara med 1-0. Blir galet med fotboll hela kvällen.
Okej, kan vi komma överens om att Sverige vinner i kväll. 2-1? Sent mål på hörna avgör?
Okej?
Bra.
