I kväll dansar en av världens vackraste damer ännu en gång i de allra vackraste salongerna. Juventus är gjorda för de vackraste salongerna. Under en tid VAR Juventus de vackraste salongerna. Sedan hände en massa skit och Juve tus skändades och skändande sig själva.
I kväll är man tillbaka där man hör hemma. Det blir fantastiskt på alla sätt.
Läser i tidningen att den ultimata fotbollsmatchen slutar 0-0.
Det är lite roligt. Jag håller kanske inte riktigt med.
Den ultimata matchen slutar väl 1-0. Man vinner diskret, subitilt, som en stulen kyss i krogkön, som en älskarinna i en annan stad, med ett annat handlag. 1-0 är, som Niklas brukar säga, det gamla beprövade hjärtattacks-resultatet.
1-0 är en trollerilåda med skräck. 1-0 är Nestas ansikte vid varje hörna; skräcken, den tomma blicken, håret som läggs bakom örat. 1-0 är den där oerhörda glädjen som liksom inte riktigt vill släppa taget, som bara känns tom, som en bultande smärta mindre, i ljumsken efter sex.
Andrew Eldritch i The Sisters Of Mercy brukar sparka folk som vattenballonger. När basisten Tony James ”hoppade av” kom pressreleasen ”Tony James är inte längre en del av Kreml-muren.”
Ingen förstår ännu vad han menade.
Lundell brukade faxa nöjesjournalister under hela nittiotalet. ”Du tillhör numer idioterna” var en av de vänligare formuleringarna.
Det är roligt med folk som inte har alla knivar i rätt låda eller ens slipat dem, eller ens håller i dem rätt. Det är roligt med människor som förstått att världen är en helt vansinnig plats och det enda sättet att hålla sig frisk är att spela med.
Som Materazzi, Cassano, Balotelli.
Människor som rör sig fritt som vilda fåglar mellan galenskap och genialitet.
