En bra dag börjar med starkt kaffe. Så är det när man bor i Stockholm och så är det när man bor i en liten badort utanför Venedig.
Barnen sover och jag tassar iväg i mina sandaler. Klockan är inte mer än 0800 och det är redan tropiskt hett. Jag köper mina sporttidningar och hittar en plaststol i skuggan och där börjar min dag.
Årets Milan är det yngsta, om man ser till medelåldern, på tio år. Givetvis försvann ungefär tuen år när Seedorf, Nesta, Gattuso, Nesta, Gattuso och Zambrotta alla försvann på en och samma gång.
Vilka namn.
Vilka hjältar.
Vilka drömmar som blev sanna. Myter som blev verklighet.
Men nu är allt det där historia och om två månader startar en ny liga, en ny höst, och jag kommer sakna de där namnen men som en vän sluddrade en gång, en sen natt, för rätt länge sedan, under stjärnorna precis som nu:
- Det förflutna, Marcus, är bara en annan sorts närvaro…
Här nere tar man för givet att Zlatan blir kvar i Milan. Att Thiago Silva också blir det är egentligen ett mirakel. Han var så gott som klar för PSG men valde till slut Milan. Eller hur det nu var. Det finns olika förklaringar till varför han valde att stanna. En går ut på att han helt enkelt tvingats stanna av Silvio himself.
Mycket handlar om Inter, om hur klubben handskas med spelare som Julio Cesar och Pazzini. Inte särskilt snyggt är de flesta överens om.
Italiensk fotboll handlar mycket om värdighet. Det är viktigt hur man presenterar sig som klubb, spelare, representant. Jag skulle verkligen avsky att se klubbarna börja göra sig av med spelare som avfall.
Solen rullar över en hes himmel. Majsfält överallt, små vägar, en del cyklister. Värmen ger långsamt vika. Tyskarna börjar bli packade bakom sina sandsäckar till ölmagar. Mina barn sover. Två mirakel som snart flyger ur mitt liv som vilda fåglar.
Så oerhört fort tiden går.
Men det förflutna är bara en annan sorts närvaro.
