Sent nu.

Det har varit en lång dag. Fortfarande är ingenting riktigt klart. Lönekaos återstår och då är det nog bäst att krypa in i ett mjukt. hjärtformat hörn och sammanfatta mina tankar runt denna (eventuella) övergången.

De bästa böckerna är skrivna av svikna människor.

Särskilt sådana som upplever sig som bedragna. Det behöver inte betyda att de faktiskt är det, bara att de känner sig svikna brukar öppna den konstnärliga ådran på ett besynnerligt friläggande sätt.

Det är svårt att föreställa sig vad Zlatan gjort för serie A i Sverige. Han har fått massor av människor att upptäcka genier som Nesta, Zambrotta, Gattuso.
Via Zlatan har vi som förälskat oss i den här dumma ligan lockat in “vanligt folk” i paradiset som hyst och hyser kungar och prinsar som Del Piero, Zanetti, Paolo Maldini, Inzaghi, Buffon, Pirlo, Zanetti, Di Natale, Giovinco, Cavani.

Vi har fått förklara VARFÖR vi älskar det här dumma lilla landet. Vi har fått bjuda på en utsökt kopp kaffe, en fin middag, och sedan i varsin platsstol i solen berättat att allt detta, allt runt omkring OCKSÅ är italiensk fotboll. Rötterna går djupt. Rötterna går aldrig ur.

Allt detta har Zlatan varit en länk emellan. Han har burit det italienska arvet värdigt som en italienare och briljerat som bara han kan. Nu har han kommit till vägs ände och det beror säkert på tusen saker. En av de viktigaste, som jag ser det, handlar om att Silvio plötsligt fått för sig att han vill bli premiärminister igen. Mario Monti, som nu leder Italien som en tråkig men nödvändig knarrig gammal bänk, gick i dagarna gick ut och sade att HAN inte vill leda Italien efter 2013. Men det vill Slvio. I själva verket tror jag att han tror att han aldrig lämnat politiken.
Men för att få chansen att leda Italiens finanser (och därmed sina egna) måste han hålla Milans finanser i strikt ordning. Det är därför han nu skryter med att ha tjänat in pengar åt Milan.
Han ser Milan som Italien och tvärtom.

Frågan är bara, herr president, hur mycket har du tjänat när Milan blir degraderad till en klubb bland alla andra i ligan? Milan är som en avdankad gammal skönhet som drar runt i stadens utkanter och halvpackad skrövlar om hur vacker hon var förr.
Men, som Conte och Juventus och andra med honom vet, så är den enda segern som räknas den seger som ligger framför oss.

Italien är inte ekonomiskt lika starkt som det en gång var. Men Italien har en osynlig magi som få länder kommer i närheten av. Senaste EM bevisade också att det ryms en hel del hyggliga spelare i det här landet.

Om vi enbart talar om ekonomisk status så är
Italien är på väg ner. Men om vi talar om hjärtats status, om fansens hängivenhet, om människors kärlek till sitt lag, till sporten, till flaggorna, färgen, till tröjorna, till passionen. Då är Frankrike ett U-land i jämförelse med Italien. Då finns det få magiska länder som Italien. Detta Milan är också de mångas Milan.

Det är tusentals människor som lägger ner sin tid, all sin ekonomi, och sitt känslomässiga kapital i denna klubb. De lever ENBART för Milan. Ska de också jubla åt Berlusconis insparade miljoner?

Nåja. Det är som det är. Tack för allt, Zlatan. Och lycka till.
Paris är säkert en fin stad, även om jag avskyr den. Har varit där två gånger och enda gången jag blev glad var vid Marcel Prousts grav.

Han skrev fantastiskt om sviken kärlek för övrigt, om du vill testa och läsa honom någon gång…