Nej, kärlleken är tätt bunden till sitt föremål.
Kärleke till ett landslag är kärleken till det förflutna, till hela ens liv. Det är därför som kraften i kärleken inte avtar med åren. Vi får mer och mer att minnas, mer och mer att älska.
När jag tänker på Italien tänker jag på mina släktingar, min fars rofyllda och vackra ansikte när vi rullade över gränsen från Österrike. Jag minns vänligheten som visades oss överallt, de vackra husen, sandstränderna, broarna, städerna, byarna, majsfälten.
Eftersom jag mesta tiden av livet har bott i Sverige blev Italien en sorts hägring. Ibland skingrades dimmorna och Italien stod fram tydligare än någonsin. Där representerar Italien alla tusen vägar jag aldrig gick. Där blir Gli Azzurri som ett syskon, en del av oss. De vinner för alla underbara och värdiga stunder i Rom vi haft, för språket, maten, de ljumma nätterna i Siena, de galna nätterna i Luca, de vinner för varje meter av guldfärgad sand under tårna längs vattenbrynet i Grado. Amalfi, Sicilien och Sara Di bella där, Cinque Terre, Napoli, Milano, Bologna, Verona och Torino. Italien representerar Venedig inte minst, mina vänner och släktingar där.
Italien är inte ett lag vilket som helst. Det är en del av mig. Översatt det azurblåa till gult och blått och till Sverige och du ska begripa mina känslor. En vidd dos av intelligens och empati krävs för att vilka förstå ågon. Orkar du inte kan du ju alltid pipa ut den enkla vägen, genom hatets nyckelhål. Alla kan hata. Vilken (journalist) tränad apa som helst kan hata. Det krävs ingen finess att hänga ut folk som lallare.
Det är mycket svårare att faktiskt försöka bygga något man tror på, särskilt när de flesta runt omkring inte håller med.
Jag är glad att jag blev ev byggare och inte en förstörare. Jag vill skapa något, vara delaktig. Med Gli Azzurri känner jag min verkligen det. Och jag älskar att berätta det för alla som vill höra. Måste vara småsint och jobbigt att klämma favoritlaget mellan skinkorna så att ingen ska få ta reda på vilket lag som gäller.
Livet är för kort för feghet.
Snart börjar finalen.
