Vad definierar en världsspelare i fotboll?
Karisma? Målskytte? Kan man vara bäst i världen fast man darrar som ett asplöv i landslaget? De allra, allra största legenderna i fotbollsvärlden är sådana som lyfter både klubb-och landslag. De allra största legenderna är max fem till antalet. Varken Messi, Christiano Ronaldo, Zlatan eller Wayne Rooney är i närheten av att få tillhöra den exklusiva skaran.
Den enskilt största fotbollsspelaren i historien är Diego Maradona. Innan han landade i Neapel hade Napoli aldrig vunnit. någonting Staden hade ansiktet i gruset. Självföraktet låg på ett fyllos nivå. Maradona kom och virvlade med sig en hel stad, ett helt lag, en hel bygd, och ett halvt Italien på sin resa. Han lyfte detta Neapel från gränderna och våldet. Han gjorde det mer eller mindre på egen hand.
Redan 1982 höll världen sina förväntansfulla blickar riktade mot Maradona men den gången var han inte mogen uppgiften. Fyra år senare hade han kvar sitt stora, blödande hjärta men han klätt det i en tuffare rustning. Vi som fick uppleva VM 1986 (jag var fjorton år då) glömmer aldrig med vilken oerhörd överlägsenhet Maradona gjorde saker på planen. Det var ett VM för honom, ett annat för alla andra.
Även Pele´tillhör den där starka exklusiva skalan. Han var dominerande både 1958 och 1970. Dessutom var han en pionjär på flera andra sätt. Han var sydamerikanskt teknisk, men samtidigt stark i luften och väldigt fysisk i sitt spel.
Nu för tiden handlar nästan allting alltid om Messi. Med viss rätt. I Barcelona är han fenomenal. Men han är som ett litet barn. Han behöver sin trygghet, sitt spelsystem, sina lagkamrater När villkoren och sammanhangen blir större, som i landslaget, då är han inte alls lika bra. I landslaget har Messi så här långt varit rätt ordinär de matcher jag sett honom i. Han tycks behöva lite tid för att komma in i sammanhangen. Han ser ut att vara beroende av trygghet och i landslaget får man sällan tid till trygghet. Det är korta samlingar och pressen, trycket på Argentina som landslag är bra mycket större, värre, högre, jobbigare än trycket på Barcelona. I min bok har Messi fortfarande mycket kvar att bevisa.
Likadant är det med Portugals Ronaldo och för all del Zlatan och Sverige. Särskilt Ronaldo har tidigare sett plågad ut av att spela i landslaget. I Sverige pågår hela tiden en debatt om att Sverige skulle vara bättre UTAN Zlatan. Det är helt galet. Som att frivilligt vilja göra sig av med Jesus den dagen han faktiskt bestämmer sig för att komma tillbaka:
Men jag är Jesus, din frälsare.
Nja, vi behöver inte dig, vi klarar oss bättre utan dig. Du är FÖR god, FÖR bra. Byt namn till Svensson och underordna dig löpträningen som alla andra så kanske du kan gå in och kötta.
Det är bara svensk fotboll som använder begrepet “kötta” som något positivt.
Men kanske är det så att det i dessa tider av extrem individualism räcker med att briljera för sig själv och för sitt klubblag för att bli världens bäste. Det var inte bättre förr. Men det var…öh…bättre förr.
