Snacka om skönheten och odjuret. Eleganten Alessandro Nesta VS Gangstern Materazzi. Minns ni Marco Materazzi? Hur hans liv vände och förändrades för all framtid när han kom in istället för Nesta under Italiens sista grundspelsmatch. Det första han gjorde var att han nicka in 1-0 för Italien. Sedan vet ni vad som hände. Men Materazzi kom in för Nesta också under VM 2002. Då gick det inte lika bra. Materazzi gick bort sig två gånger och Italien tappade sin ledning och förlorade mot Kroatien. Bara ett sent mål av Alessandro Del Piero i sista gruppspelsmatchen mot Mexico räddade Italien vidare den gången.
Italien har faktiskt rejäl minusstatstik mot Kroatien. Det är ett lag som passar Italien som herpes. De får stryk igen. Tongångarna har varit översvallande positiva i Italien efter 1-1 mot Spanien. Jag håller med. Det var en av de bästa matcher jag sett Italien spela sedan sommaren 2006. Jag må vara en fotbollsnovis men jag har följt Gli Azzurri på nära håll under hela mitt liv. Det har kostat mig mer tårar än något annat i mitt liv. La bella Italia har krossat mitt hjärta fler gånger och brutalare än flickor och kvinnor lyckats med i mitt liv. Samtidigt är den 9 juli 2006 en av de lyckligaste stunderna i mitt liv alla kategorier.
Den försiktiga optimismen efter matchen mot Spanien är dock inte värd mer än njursten om Kroatien gör vade brukar göra, vinner mot Italien.
Intresset så här långt för EM i Italien är svalt. Mot Spanien var det i Rom svårt att hitta större folksamlingar på barer eller storbildsskärmar. Det berodde säkert på att många iskallt räknade med enkel spansk seger. Eller att Italien precis innan EM genomlevde några dagars landssorg efter flera svåra jordbävningar som kostade många människor livet. Fotbollen hamnade i skymundan. När sedan polisen gjorde razzia hos landslaget någon vecka före EM var det många som slutade bry sig. Men nu har deras intresse vaknat.
Kroatien kan dock släcka det i kväll. De såg grymt starka ut mot Irland och spelar med en säregen blandning av fysisk styrka och teknisk briljans. De lyckas kombinera klassisk nordisk fotbollsstyrka med sydländsk dito.
Jag är stolt och glad över det värdiga sätt Cesare Prandelli fick detta sargade landslag att spela mot Spanien. Det var verkligen storartat, även om bara räckte till en poäng.
Nerverna spelade mig verkligen spratt under matchen mot Spanien. Jag var helt slut efteråt, som att gå in i väggen efter bara nittio minuter. Ikväll sitter jag nog själv livrädd i min soffa i min italienska tröja. Vem har sagt att fotboll alltid ska vara roligt? Ska mitt hjärta krossas igen eller ska det sjunga sina sånger i den azurblå kvällen? Jag har lagt mitt hjärtats välbefinnande i Prandellis omsorgsfulla händer.
Jag är antagligen en idiot.
