Det började ju så bra…
Femton minuter av briljans.

Får man några svar av träningsmatcher? Det beror nog mest vilka frågor man anser är viktiga.

Sveriges största utmaning i EM handlar om självrespekt och självbild. Det är dags för Sverige att sluta vara nöjt med att ha nått ett stort mästerskap. Det är nu det gäller. Ingen minns ett duktigt kvallag.

Det tog inte många minuter för hänförare Z att leverera. Målet är snyggt. Men finten och passningen till Sveriges 2-0 är snyggare. Och viktigare. Och hör ni det sköna raszzlet av kvitton som dunkas upp?
Vi visste att Z är ett geni. Men vi visste inte att hans medspelare skulle orka, kunna röra sig i samma vackra genialitet.
Men det kunde dem. I alla fall i drygt tjugo minuter.
Tidigare har det sett bra ut defensivt och svagare offensivt. I kväll var det tvärtom.

Lite besvärande dock att den svenska energin tycks läcka ur laget efter en halvtimma.
Dock är det inte lika besvärande som de där förbannade ränderna på de svenska tröjorna…

Efter en timma går all luft ur Ullevi när Z byts ut.

Okej. Vad fick vi då? En fin första kvart. Några snygga saker av Z, två snygga mål i första. Och ett briljant avslut i toppklass av gamla Roma-spelaren Chippen W. Inte det sämsta.
Bra för honom. Han är väl värd det där målet.

Vi fick också klart för oss att det försvarsmässigt finns en del att slipa på. Försvarsmässigt håller inte Sverige speciellt hög klass i kväll.

En träningsmatch är som att korrekturläsa en roman. Det är rätt trist, lite meningslöst, väldigt lite upphetsande, väldigt mycket torrknull, rätt lite av den riktiga varan. Ett halvhjärtat förspel.
Den här matchen är snart lika död som grus.

Snart börjar EM.
Det är då och det som räknas.
Det enda.

Den här matchen är strax lika död som aska och grus.