Har ett fint möte på Italiano på Birger Jarlsgatan. Aldrig varit där förut. Deras cappuccino är i absolut världsklass.
Sedan har jag en timma för mig själv (eller jag snor en av mig själv, egentligen borde jag ägna varje vaken minut åt att skriva färdigt boken) och strosar runt lite, bläddrar bland nyheterna inne på katolska bokhandeln vid Kungsträdgården, dricker en kaffe på Söderbergs och ber en bön i Jakobs Kyrka strax intill.
Tre matcher för Zlatan. Inte mycket att snacka om. Örfilen är harmlös men provocerande meningslös. Bara det rent idiotiska är värt de där matcherna. Zlatan inser själv vad han gjort och konstaterar att han får lära sig av sina misstag.
Att vara en stor spelare i världsklass är han redan. Men för att bli en stor människa, en gentleman, krävs bot och bättring.
Totti spottade på en dansk i EM, tog sitt straff, bad om ursäkt, och skärpte sig faktiskt. Han lärde sig sin läxa. Han gjorde aldrig om det. Han har gjort en del andra dumma grejer, men inte på samma otrevliga nivå.
Zlatan lär sig medan han lever och verkar. Gott så.
Dessutom brukar han gå ner i tempo och kvalite´så här års. Några matchers ofrivillig vila kanske kan vara till hans (och Milans och Sveriges) fördel eftersom säsongen är lång i år.
