Vintern osäkrar sin revoler. Det knäpper överallt. Kylan sjunger grad för grad. Bara man tar av sig vanten i tio sekunder så svider det i skinnet.
Totti Birro fyller 3 år idag. Vi firar honom med familj och presenter i drivor. Tårta med Musse Pigg på.
Vid 15-tiden smiter jag iväg till en pub på Hornsgatan. Club Roma Svezia har kallat till träff och stämningen är god.
90 minuter senare har Roma vunnit över Inter med 4-0. Ingen fattar något. I
På en annan planet faller Zlatan i sin egen gamla fälla, ofta utlöst så här års, och örfilar till sig en solklar utvisning. Alla far ut och fördömer. Men självklara ord känns meningslösa. Zlatan lever dygnet runt med ett omänskligt tryck. Förr lät han stressen läcka in rätt ofta. Nu för tiden sker psykbryten allt mer sällan och samtidigt är psykbryten inte lika psykiska som förr i tiden. Självklart är örfilen onödig och meningslös. Men det vet alla, Zlatan också.
Han är sådan. Detta kommer med konceptet. Det är Zlatan vi snackar om, inte Rasmus Elm. Detta är en del av hans storhet. Det kommer aldrig helt och fullt gå att ha honom i möblerade rum. Zlatan är inte melodifestivalen. För att använda ett begrepp i tiden. Om vi någonsin glömde att han är en pitbull bland pudlarna så påminde han oss idag. Vi kan tycka vad vi vill om det, men det är detta som är Zlatan. Också.
