Man ska vara försiktiga med versaler.
De stora bokstöverna ska sparas till de stora kvällarna. I kväll är en sådan kväll.
Så vi tar det igen.
GRANDE MILAN!
Det finns några sådana genom tiderna. Femtiotalet förstås. GrenNoLi. Sacchi, Maldini och Van Basten under första halvan av nittiotalet. Mitten av 00-talet sedan, final 03, final 05, seger 07.
Alla hade sett fram emot en jämn och svår match. Inte många satsade många ören på detta trötta, ålderdomliga gamla italienska äppelskrutt till fotbollslag. Men det är gubbarna som springer resammet och kalsongerna av Arsenal.
- Det blir nog italiensk cynism, säger Lagerbäck, de är bra på att spela på resultat…
Man kan undra under vilken sten den gode Lars sovit de senaste tjugo åren. Som vanligt får hans slentrianmässiga, lata och felaktiga påstående stå oemotsagt. Det är så man spikar i fördomarna.
Det är precis detta som sådana som jag och andra alltid har att slåss emot. En förbundskapten (för Island men ändå) som utan att tänka, och helt oemotsagd, får totalsåga italiensk fotboll genom att hänvisa till något som kanske, möjligen hade relevans för trettio, fyrtio år sedan. Det är för jävligt. Det där får vi höra jämnt. Särskilt från folk som älskar brittisk fotboll. Det är som om vi gjort oss skyldiga till något. Som om de tror att vi tror att vi är förmer än dem för att vi inte älskar att bli packad på pissig öl, kasta bollar i nät och äta fulfrotterade kycklinglår eller småfisk ur tidningspapper…
Ständigt dessa fördomar.
Som tur är har Milan andra planer. Som tur är har Milan rödsvarta och underbara spikar som de bankar ner i Arsenal-kistan.
Pang! Pang! Pang! Pang!
Milan-Arsenal 4-0.
Men inte bara det.
Det är också Italien-England 4-0. Det är Serie A-Premier League 4-0.
Det är en total överkörning och Milan bjuder på den just nu, just här, när det betyder som mest, åttondelsfinal i CL. Det är faktiskt hur stort som helst.
En av Sveriges hårdaste Milan-fans, den gode Henrik Edman skickar ett sms: ”Jag gråter. Detta måste vara en dröm. Väck mig inte.”
Då står det 3-0.
När det blir 4-0 slutar meddelandena att komma…
Grattis Milan, och grattis Italien. Det är på tiden att sådana här matcher talar alla fördomsfulla och ignoranta fotbollstyranner till rätta. Och ska Lagerbäck fortsätta ha respekt som tyckare bör han veva den här matchen ensam i ett nersläckt rum sju dagar i rad.
Jag är i Karlstad, på ett hotell. Men hade jag varit i Milano hade jag tagit på mig min finaste kostym och gått ut och njutit av att vara i världens vikitgaste fotbollsstad och fotbollsland igen…
Jag får höra att jag är ett luder för att jag håller på Milan i kväll. Men när Milan möter Arsenal handlar det om så mycket mer än bara just de här två lagen. Det handlar om England mot Italien, det handlar om Premier League mot Serie A.
Det handlar om att engelsk klubbfotboll diktatoriskt och slapphänt väldigt slarvigt utmålas som bäst i världen. Trots Basel. Trots en massa grejer.
Det här är en seger för alla oss som dåraktigt förlorat vårt hjärta till Italien och den italienska fotbollen. Det här är vår kväll. Det är framförallt Milans kväll. Men detta är nyttigt och bra för alla oss som ständigt hamnar i fördomsfällan, som får stå ut med fördomar och skitsnack så gott som dagligen. Vi får stå ut med mycket. Många som fastnat med kulorna i den engelska fotbollen vägrar att ens erkänna att det finns annan fotboll.
Det är en revansch för Zlatan som ständigt får höra att han aldrig levererar mot engelska lag. Guds kvarnar mal långsamt, men de maler fanimig säkert….Som jag älskar honom när han knyter näven efter den där straffen.
4-0.
Milan är en storklubb. Milans anor är klassiska. När San Siro lyfter är det i en sorts förhistorisk eufori, en återklang till det som varit. Men kanske främst till det som komma skall. För det här var en seger för framtiden, inte bara för Milan utan för oss alla Italien.älskare. Även ett Roma-fnask har all rätt i världen att jubla i kväll.
Det är en skön och underbar seger.
