Vilken kick det är att se en svensk på Sicilien. Det var ett tag sedan. Välkommen till Grande Sud, Mehmeti. Palermo är lika mycket en myt som en stad. Fotbollslaget betyder mer än livet för hundratusentals människor som lägger sina drömmar vid lagets fötter, vecka efter vecka. Mehmeti gjorde helt rätt som gick hit. Äventyret har börjat.
Det har spelat svenskar i Palermo tidigare. Rune Börjesson var där en sväng, liksom svensk fotbolls viktigaste magiker och konstnärssjäl genom alla tider, Nacka Skoglund.
När Lennart Nacka Skoglund kom till Sicilien var hans liv redan på väg att slås i spillror. Han syntes ofta vandra i korridorerna under arenan La Favorita. Han var ofta berusad. Han lämnade Italien (och sina två sönder) strax därefter för att supa ihjäl sig på Södermalm.
Han dog ensam och utblottad 1975. Sverige har alltid varit skamligt uselt på att ta hand om sina hjältar. Under sina sista år i Sverige sägs han innerligt ha längtat tillbaka till Italien.
Nu har vi en ny svensk på Sicilien. Det har gått undan raskt för Agon Mehmeti. Nyss var han en talangfull yngling i det stormande hav av talanger som piskat Malmös kuster i kölvattnet efter Zlatan.
Nu spelar han i vackra Palermo, i de där klassiskt sköna rosa tröjorna. I söndags fick han hoppa in med dryga tjugo minuter kvar i den täta och fina matchen mot Napoli.
Jag såg Mehmetis första presskonferens i Italien förra veckan. Han snackade engelska och italienarna översatte. Jag slogs av hans lugn, hans blyga leende, hans klara, foksuerade blick när han tittade på journalisterna framför honom som ställde sina frågor.
Givetvis handlade den första frågan om Zlatan.
Nej, sade Agon, jag jämför mig inte med Zlatan. Det vore förmätet.
Palermo är ingen vanlig stad. Palermo är på samma gång både en myt och en realitet. Maffian hänger som en ständig gryningsdimma över staden. Palermo sjuder av rykten, av sanningar och lögner. Dessutom styrs klubben av en man som antagligen hade suttit inspärrad om han inte varit klubbpresident.
Maurizio Zamparini är vad konstnärer älskar att kalla frisinnad och speciell. Alla andra skulle nog föredra att kalla honom för det han är.
En galning.
Han har gjort sig känd för att sparka och återanställa folk egentligen hur många gånger som helst. En gång åt han en glass i teve och reportern frågade, efter en förlust:
Kommer du sparka tränaren nu, herr president?
Det vet jag inte. Jag äter min glass nu.
När vet du då?
Lång tystnad.
När jag ätit färdigt min glass…
En timme senare kom beskedet. Zamparini hade sparkat sin tränare.
Det sägs dessutom att han aldrig ser hemmamatcherna på plats utan att han alltid sitter i baksätet på en taxi, lyssnandes på radio…
Men med det sagt och skrivet! Han är en utomordentligt begåvad affärsman och hans sätt att styra Palermo har i högsta grad bidragit till att laget ofta hamnar på övre halvan i tabellen.
Laget har guidat världsmästare och superstjärnor vidare till andra klubbar. Spelare som Fabio Grosso, Amauri, Luca Toni, Andrea Barzagli, Cristian Zaccardo, Franco Causio, (VM 1978 och 1982) Antonio Nocerino (nu i Milan) och Javier Pastore.
Inte vilka dussinlirare som helst direkt.
I tider när svensk media gemensamt bluffar upp holländska dussinlag som proffsklubbar av dignitet har Mehmeti valt att gå till ett lag som verkligen, år efter år, står på tröskeln till de allra största i Italien. Han får leva och bo i en stad som aldrig stillar din nyfikenhet. Han får spela fotboll med och mot flera av världens bästa spelare. Mina enkla råd i sammanhanget är de klassiska. Lär dig av dem som gått före. Lär dig italienska. Var ödmjuk inför traditionerna och historien. Läs på om klubben, staden, stoltheten.
Bli en del av laget, på alla sätt.
Välj ut ett stamställe dit du går för att dricka en kaffe och du har en vän för livet.
Som serie A-älskare är det fantastiskt när svenska spelare väljer Italien. Nu ska det bli spännande att följa nästa fina Malmö-export på de stora arenorna nere i Italien.
