Sedan jag själv blev pappa har jag kommit min egen pappa ännu närmare. Det är som vissa gener liksom bara väntat på att bilda mönster här inne.
Egentligen skulle suttit på ett plan över Alperna i detta nu men av personliga skäl gör jag inte det. Familjen är viktigare än allting annat.
Annars är längtan till Italien som ett gift, som en dröm som dansar bakom ögonlocken så fort jag sluter ögonen en enda sekund.
Viktigt derby i Milan i morgon, men redan i kväll möter Catania-Roma och det är onekligen en nyckelmatch för Enrique.
Läser om den kantrade båten i Italien och får några hemska minnessvep från den dör fruktansvärda höstdagen när nyheten om Estonia drog in över Sverige. Det var fruktansvärda dygn, också för oss som inte förlorade någon vi kände.
Det känns på något sätt ålderdomligt och onödigt med en förekatastrof. All omtanke går ut till de drabbade och de drabbades anhöriga.
Nu ska jag ta hand om min familj, läsa lite ur Bibeln och sedan handtvätta och stryka min nya, snygga Roma-tröja.
