5 bra grejer just nu:

1.       England. Allt annat än veklingar. När mina älskade italienare sitter uppe sent i sina märkeskläder och dricker skumpa i smalblåsta glas och äter Panettone, rustar engelsmännen för krigisk vinter. Här i Sverige går vi in i varma bandylador och tar en hutt ur portföljen. I England dricker man i sig några glas öl och knyter halsduken över munnen och gör till arenan för att titta på fotboll. Man kan inte annat än älska de galna engelsmännen. Fin fotboll på annandagen och så Arsenal-Chelsea på första mellandagen.

2.       Ian Halloway. I England mer än någon annanstans är fotbollen en väloljad, galen cirkus. Man vet vad man får. Det gäller också tränarna. Men Blackpools manager har inte bara lyckats med sitt lag, utan också satt rejält med färg och charm på en annars sorgligt statisk tränarkår. Varför denna ständiga feghet? Är alla skraja för att bli som Mourinho? Ju mer jag tänker på det, ju mer framstår Mourinho inte som särskilt medial eller utåtagerande. Det är istället alla andra glider in i en sorts sömning anonym folkpartistiskt gråzon av likgiltighet. Fram för fler ledare som Halloway.

3.       Gareth Bale, Tottenham. Bäva Milan. På kort tid har den denne Bale seglat upp som en av Europas bästa anfallare. Jag utgår ifrån att Allegri sätter Nesta framför en evighetslång dvd med Bale-attacker. Det jag hör från Milano gör gälland att risken för underskattning är överhängande. Milan, och alla andra, bör ha det väldigt klart för sig. Tottenham är ingen dagsslända. Tottenham kan mycket väl slå ut Milan om just denne Bale lyckas behålla den fina form han haft under hösten. Ett annat farligt vapen Tottenham har i förhållande till Milan (och alla italienska lag) är den mäktiga fysiken. Där ligger Milan i lä.

4.       Napoli. Italiens stora överraskning som egentligen inte borde vara en överraskning. Redan när jag (och en del andra) träffade Napolis president De Laurentiis i Stockholm för fyra år sedan talade han länge och väl om det nödvändiga med kontinuitet i fotboll i allmänhet, och i Neapel i synnerhet. Alla som vet det allra minsta om kaosets hjärta, Neapel, vet också hur svårt det kan vara att alls begagna sig av något så tålmodigt som kontinuitet i den staden. Men nu är Napoli med i toppen av serie A, vidare i Europa League, och har en spännande trio i Cavani, Lavezzi och Hamsik framåt, liksom med fina lillebror Cannavaro i backlinjen. För att inte nämna Maggio, landslagsman numera. Ett komplett lag alltså.

5.       Mario Balotelli. Ena stunden hatar jag honom för att han slavar med sin talang. Sedan tänker jag att alla stora konstnärer slarvade med sin talang i början. Enda grejen är att Balotelli inte är i början länge. Men sedan kommer det ögonblick när han gör saker på en fotbollsplan som jag inte sett sedan, well, Zlatan började härja som bäst nere i Malmö för drygt tio år sedan. Han gör det med en sorts kaxig självklarhet som är svår att motstå. Han kan bli bäst i världen. Han kan också sitta om tre år på en taverna i bergen runt Gardasjön och dricka en andra flaska vin och undra vad fan det var som gick snett…