Av allt fantastiskt Sten-Åke Cederhök gjorde är det särskilt en föreställning för teve mot slutet av sitt liv som jag minns. Han spelade mot Von Brömsen, som i Albert och Herbert men det här var ingen komedi, utan mer en sorglig, men vackert vemodig liten pjäs om tidens gång, om tystnaden efter applåderna, om ansiktet, … Läs mer

