Regnet har öst ner hela natten.
Lagomt ill gryningen rör sig renget, som gardiner över fälten, bort, uppåt, ut över fälten, till en annan stad.
Genom mitt tornfönster har jag stått och funderat en del. Plötsligt bröt solen fram genom de tunga molnen och fontänten som är placerad mitt ute i Motala Ström fick en regnbåge.
Jag svär, vänner, den var enbart röd och svart.
Världens första Milan-regnbåge.
Zlatan är klar för Milan och det känns som en stor seger i hela kroppen.
Han hör hemma i Italien. Redan i somras skrev jag att en flytt tillbaka till Milano vore det enda rätta och det enda raka.
Jag är ju heller inte dummare än att jag fattar vilken pulshöjare detta är för serie A här i Sverige.
Zlatan berör. För mig känns det personligt detta att han går till Italien igen. Det är säkert en väldigt löjlig känsla, som när man såg Imperiet på Liseberg tillsammans med 10.000 andra och ändå kände det som att Thåström enbart sjöng för mig.
Zlatan i Milan. Zlatan i iItalien igen. Det blir klart samma dag som serie A drar igång. Fantastiskt.
Ännu en svensk i den stolta raden av galet vackra svenskar i en av världens vackraste klubbar.
Det är nästan för bra för att vara sant…
Nu kryddar vi hela anrättningen med ens tor dos Zlatan och vips så är serie A inte längre en bortglömd gammal avkrok i fotbollsvärlden.
Plötsligt är inte Italien en avhakad korvvagn längre. I skuggan växer världens vackraste solros.
Detta är en blogg skriven på ren eufori över att en av svensk fotbolls allra största galjonfigurer genom alla tider, och den nu i särklass mest lysande stjärnan, väljer att spela för Milan i Italien.
Allt det fotbollsmässiga får vi återkomma till. Ikväll tänker jag bara skåla i subtilt kolsyrat mineralvatten och njuta.
Välkommen hem, Zlatan.
Vi är några stycken som saknat dig.
