Sitter med Salvatore på ett av stans fik. Deras kaffe är magnifik. Exakt rätt bitterhet. Exakt rätt fina, milda sötma. Magnifikt.

Milo Santino Totti sitter i sin nya vagn, med ansiktet mot världen. Han ler. Alla han möter ler. Jag ler som en passionerad idiot där bakom, säger något som kan få honom att vrida på sitt vackra lilla huvud mot mig, men han hummar med i sin egna lilla sång och bryr sig inte så mycket om sin gamla pappa som till sist ändå lyckas få en blick och den går rakt in, hela vägen, expressvägen rakt in, inga tullar, inga nerfällda bommr, bara ren och oförställd kärlek.

Hemma hamnar vi i soffan och ser lottningen till Champions League.

Milan-Real Madrid.

Fiorentina-Liverpool.

Och.

Inter-Barcelona.

Vilka sagolika vindar som ödet blåser åt vårt håll…

På den gamla goda tiden satt jag ofta med Ola i hans sunkiga lägenhet i Gårda. Vi drack och lyssnade på The Mission. Vi såg bilarna och hororna trängas i parkeringshuset mitt i mot. Ola brukade ha på sig solglasögon. Han var först med skinnjacka. Han var grymt cool.

- Guds kvarnar mal långsamt, men de mal fanimig säkert, brukade han säga mellan klunkarna och det brukade han för det mesta ha helt rätt.

Nu är han sportchef på Svenska Dagbladet. Han är fortfarande lika cool.

Inter mot Barcelona.

Barcelona mot Inter.

Fantastiska möten naturligtvis. Kan bli hur stort som helst.

Kommer Zlatan jubla om han gör mål? Kommer Etoo´jubla om han gör mål?

Kommer Inter ha en chans? Kommer alla nyblivna Barcelonafans i Sverige fatta ett enda dyft när Inter vinner båda matcherna?

Vilken sagolik blick kommer Mourninho ha under matchen?

Gud har humor.

Hans kvarnar mal långsamt. Men de mal säkert.