Det känns som timmen innan VM-finalen mellan Italien och Frankrike 2006.
Hela tiden.
Hjärtat slår mig. Huden känns salt. Allting fokuseras på vad som ska komma. Nuet smiter undan som en ödla under en sten. Nuet är smitta. Nuet är en geting man viftar bort.
Jag känner mig som en avbytare som haft en vision om att göra tre mål på en halvlek och äntligen får komma in.
På torsdag ska jag bli farsa. Det händer alla hela tiden. Miljarder människor har blivit farsor och morsor världen över.
Varenda en av dem är helt unik.
Jag är en vattenbärare som står och trampar vid sidlinjen. Snart är det min tur att få komma in.
Jag bär med mig visionen som en bön när jag äntligen får springa in…
