Det här är min gata. Förra veckan briserade snökaoset över Stockholm, men gatan är fortfarande oplogad. I söndags gick hela kvarteret man ur huse för att flytta på sina bilar. Det grävdes, knuffades och kördes fast. För säkerligen hade man väntat med att ploga vår gata för att det var städdag på måndag? Men plogbilen syntes inte till.

Lyxproblem? Inte för alla. Under tiden har kvarterets äldre suttit isolerade i sina lägenheter. De tar sig inte fram. Förra veckan fick min fru hjälpa en gammal dam som stod och flämtade i en snödriva. Hon orkade inte gå en meter till. Barnvagn är förstås bara att glömma – inte ens vår fyrhjulsdrivna bil klarar att ta sig fram. Beskeden om varför det dröjer skiftar. Enhetschefen för drift- och underhåll i ytterstaden säger till lokaltidningen Mitt i att det har snöat mer i söderort än i resten av Stockholm. Verkligen? När jag ringer trafikkontoret säger de att entreprenören för vårt område har fått sparken. De har helt enkelt struntat i att ploga.

Jag och tusentals andra Stockholmare undrar samma sak – hur är det möjligt att ett enda snöfall kan lamslå vår stad? Obegripligt bortom all fattningsförmåga. Än mer obegripligt är det när vi kikar på kostnaderna. Stockhoms stads budget för årets snöröjning är 160 miljoner kronor. Förra veckans snökaos kostade enligt Handelskammaren samhället 750 miljoner kronor. Statens väg- och transportforskningsinstitut konstaterar i en rapport att fotgängare som halkar och skadas på snöiga och isiga trottoarer kostar sjukvården fyra gånger mer än snöröjningen – i Stockholm skulle summan alltså uppgå till 640 miljoner kronor. Kostnaderna för den dålig snöröjningen är flera gånger högre än snöröjningsbudgeten. Snacka om felprioritering!