Det blev inte som jag iskallt hade räknat med i närmare två års tid. Norrköpingssonen Jeff Taylor valdes inte i första rundan. I stället kunde Charlotte Bobcats knyta till sig svensken genom förstavalet (31:a totalt) i andra rundan.

Vilket lag han än hade hamnat i så hade det funnits både positiva och negativa aspekter att peka på.

Men känslan är att det när gäller Charlotte Bobcats så väger den negativa biten över.

Varför?

* Bobcats blev i fjol solklart sist i NBA med ett facit som var det sämsta genom alla NBA-tider. Det kan omöjligt vara utvecklande att hamna i en trupp innehållandes ett gäng förlorare.

* Bobcats spelartrupp är rakt igenom medioker. Det finns ingen möjlighet att Taylor får chansen att spela ett utvecklande slutspel den kommande säsongen.

* Bobcats är i desperat behov av en scorer. Men varken Jeff Taylor eller Michael Kidd-Gilchrist, som valdes som #2 i draften, kan tillföra denna egenskap till truppen. Taylor hade mått mycket bättre av att få spela bredvid en naturlig ”go-to-guy” så att kraven på svensken helt enkelt hade varit att göra det han kan bäst.

* Michael Kidd-Gilchrist är hela draftens näst intressantaste spelare – och han spelar på samma position som Taylor. De har dessutom i stort sätt liknande styrkor och svagheter. Konkurrensen på svenskens position är därmed inte så tunn som man skulle kunna tänka sig.

Jag hade egentligen föredragit vilket annat lag som helst före just Bobcats. Men visst finns det också ett par positiva sidor.

I detta fallet kan den svaga spelartruppen både vara positiv och negativ för Taylor. I bästa fall kan förutsättningarna gynna hans utveckling och faktiskt även status i NBA. Kan han komma in och bidra med lite klassisk ”jävlarnamma” och slita hjärtat ur sig varje sekund på planen så kan han växa fram till en favorit bland Bobcatsfansen, som ju i fjol inte fick se mycket positivt bland sina spelare.

Och det finns ju faktiskt en riktig vinnare i föreningen. Michael Jordan är det högsta hönset i ledningen och att som rookie få chansen att ta lärdom av legendarernas legendar kan inte vara särskilt dåligt.

*****

I övrigt noterar vi…

… att Anthony Davis så klart valdes som nummer 1 av New Orleans Hornets.

… att när Michael Kidd-Gilchrist gick som nummer 2 så var det första gången i historien som en skola levererade både #1 och #2 i samma draft. Bra där, Kentucky.

… att David Stern inte fick någon självförtroende-boost under gårdagens draft-spektakel. Varje gång han äntrad scenen buades det kraftigt.

… att Dion Waiters blev en av överraskningarna då Cleveland Cavaliers valde honom redan som nummer 4.

… att Thomas Robinson föll ”hela vägen” ner till nummer 5 och Sacramento Kings.

… att konkurrensen för Jonas Jerebko nu har blivit tuffare då Detroit Pistons i går draftade fys-monstret Andre Drummond, som lär vara tänkt som en framtida start-PF bredvid Greg Monroe.

… att Hornets med Davis och Austin Rivers nu har något intressant på gång och att de inte lär sakna Chris Paul lika mycket under den kommande säsongen.

… att Perry Jones var den negativa överraskningen då han föll hela vägen ner till Oklahoma City Thunder (28).

… att det i år bara var fyra internationella spelare i första rundan jämfört med fjolårets tio.

******

Mail: simon.le@live.se
Twitter: @SimonLeppamaki