Sverige är ett fantastiskt land. Vi blev det genom årtionden av hårt arbete, uppoffringar och insikten om att vi tillsammans kunde komma lite längre än var och en för sig.

Vårt mål, socialdemokratins mål, har alltid varit människans frigörelse – frihet, jämlikhet och solidaritet. Vi har byggt ett starkt samhälle, starka fackföreningar, välfärd för alla och en svensk modell för att nå målet: Att frigöra människor. Att erbjuda alla möjligheten att resa sig ur fattigdom, otillräcklig utbildning, dålig hälsa, undermåliga bostäder och otrygghet. Att erbjuda alla chansen att sträcka sig lite längre, nå nya mål i livet och spränga gränser.

Det var så vi svenskar reste oss ur djupaste armod och blev ett av världens jämlikaste och framgångsrikaste länder. Men vi får samtidigt inte bli tidigare framgångars fånge.

Vårt mål var aldrig att skapa stora sociala system eller möjligheter för människor i största allmänhet. Vårt mål var att skapa möjligheter för var och en av oss – för oss själva som individer. Vi fångade med alla våra gemensamma lösningar människors längtan efter frihet. Vi skapade tillsammans möjligheter för fler att sträva efter sina drömmars förverkligande.

Saltsjöbadsavtal, Folkpension, Sjukförsäkring, Arbetslöshetsförsäkring, Enhetlig skola, Allmänna Pensioner, Barnomsorg och Äldreomsorg. Allt detta har frigjort människor och bistått människor i deras strävan efter att förverkliga just sina drömmar och visioner.

Så varför förvånas vi när alla dessa verktyg också har stärkt självkänslan hos allt fler – och stärkt möjligheterna för allt fler att själva råda över sitt eget livsöde?

Varför förvånas vi över ökade krav på valfrihet och kvalitet eller allt större misstänksamhet mot auktoriteter och myndigheter?

Det är rösterna från allt fler människor som känner sig mer förmögna att ta hand om sig själva. Och det är sannerligen det stora och viktiga resultatet av vår medvetna strävan under ett helt århundrade.  

Därför står vi här nu. Vi som byggde systemen. Vi som stärkte människorna. Vi som lade grunden för fler självständiga och kunniga individer. Och frågar oss varför de inte vill ha oss.

Vi är inte tvungna att förändras. Det är helt fel. Vi ska förändras för att vi vill. Vi ska förändras för att vi har varit framgångsrika och för att vi fortsätta att frigöra människor.

Vi bevittnar hundra års framgångsrikt arbete. Det är vårt folk – som inte förstår varför vi tappat dem med blicken bara för att de gjort sitt bästa. Jag förebrår dem inte.

Låt oss möta vårt folk där de befinner sig idag – inte där de befann sig för hundra år sedan.

Låt oss berätta för dem att en ny socialdemokrati vill se fler framgångar.

För även om ingen annan än en själv ansvarar för sin talang, kan vi tillsammans se till att Sverige blir ett land där fler människors begåvning kan blomstra.

Det tjänar vi alla på. Din framgång är nämligen också min framgång. Mitt liv blir rikare om också ditt liv blir det. Det är socialdemokratin.

Jag minns det som om det var igår. Hur hjärtat dunkade och blicken flackade. Jag var rädd. Det var tidigt 1990-tal och jag var tonåring. Två gånger i veckan cyklade jag till min basketträning som låg i Limhamn. Varje gång tvingades jag passera en korvkiosk där en av stadens skinnskallegäng hängde. Gänget anfördes av en kille som kallades Uffe-armlös vars stålhättor fruktades av en hel ungdomsgeneration i Malmö. Basket var min passion så jag valde att aldrig att berätta om skinnskallegänget för mina föräldrar i rädsla för att de skulle förbjuda mig att spela med mina kompisar. Jag cyklade på.

Jag var svensk! Eller var jag inte det? Jag hade ju sedan treårsåldern andats Sverige. Jag hade växt upp med ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, Emil och Ronja Rövardotter. Jag hade fått vänner, förälskat mig och pluggat här. Ja, jag hade levt Sverige. Mitt Sverige.

Vi var många som var rädda då. Tidsandan kom senare att leda till att det högerpopulistiska partiet Ny Demokrati röstades in i Sveriges riksdag. Som en logisk konsekvens av samhällsklimatet tog en vettvilling kallad Lasermannen, John Ausonius, saken i egna händer och började skjuta mot mörkhyade människor.

Tidsandan känns igen och nu skjuts människor återigen på öppen gata.

Men den här gången vägrar jag vara rädd. Redan nu växer antirasistiska grupper och motkrafter i de sociala medierna. Reaktionen mot Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har varit enorm. Nu måste det engagemanget omvandlas till en kraft som kan möta och ge hopp till dem som lagt sin röst och sina förhoppningar på ett parti som delar upp oss svenskar i ”vi och dom” och som har en förljugen syn på vårt land.

Jag blev jagad av Uffe-armlös gäng en gång. Det var mörk höstkväll. Jag cyklade allt vad jag orkade utan att titta bakåt en enda gång. Jag var livrädd. De hann aldrig ifatt mig. Den kvällen minns jag att oron och rädslan var så stor att jag faktiskt övervägde att utvandra från det land som blivit mitt.

Men inte den här gången. Jag stannar och kämpar för det Sverige jag älskar. Ett Sverige där fler får chansen att sträcka sig lite längre, nå nya mål i livet och spränga gränser. Ett Sverige som håller ihop och där vi inte lämnar de som har haft mindre tur än oss själv i sticket. Vettvillingen måste gripas! Det ansvarar polisen för. Men det Sverige som så många av oss älskar är under attack och måste försvaras. Det ansvarar du och jag för. Tillsammans.

Hej Anna!

Grattis till det nya uppdraget som gruppledare för (M) i näringsutskottet. Själv funderar jag på vad jag ska ta mig till framöver. Som det känns nu vill jag fortsätta bidra till förnyelsen av Socialdemokratin och politiken i stort. Men hur vet jag inte.

Jag har följt dagens budgetdebatt från Malmö. Det var en mjukare ton från alla håll. Det är välkommet. Det parlamentariska läget är ju knepigt eftersom vi inte längre har en majoritetsregering i vårt land. Men ord måste också följas av handling. Och där är det regeringen som har bollen.

Debatten gjorde det också ganska tydligt att högerallians inte har en självklar reformagenda för framtiden. Det försökte Borg dölja bakom retoriken om ansvarsfull ekonomisk politik och arbetslinjen. Det kommer inte att hålla under en hel mandatperiod.

Det var väldigt positivt att vi rödgröna öppnar upp för bredare uppgörelser på viktiga områden. Det är viktigt. Det är att ta ansvar. Ta sjukförsäkringen och jobbpolitiken som exempel. Dessa nämnde Östros. Men jag skulle vilja lägga till fler: skatterna och energin.

Vi rödgröna kommer att lägga en gemensam budget om två veckor. Det är rimligt. Men samtidigt är det viktigt att vi socialdemokrater blir tydligare i vår egen politik och utvecklar en ny reformagenda för framtiden.   

Vi socialdemokrater gjorde ett historiskt dåligt val. Nu har vi fyra år på oss att återvinna förtroende bland människor. Tycker du att vi borde kunna göra bättre, finns det nog inget annat för dig att göra än att bli medlem och engagera dig i förändringen själv. Det behövs nämligen människor som du i partiet.

Hej Anna!

Återigen vill jag gratulera dig och Moderaterna för valframgången i årets val. Ni gjorde en bra kampanj och fick stora delar av valrörelsen att handla om det ni ville. Vi rödgröna kom igen på slutet. Men det räckte inte.

Vi socialdemokrater däremot gjorde ett katastrofval; det sämsta valet på nästan 100 år. Vi måste ta väljarnas besked på allvar. Vi måste noga analysera läget. Det finns dock inga enkla lösningar. Men det är alldeles självklart att vi socialdemokrater måste uppdatera vår självbild och modernisera både vår politik och tilltal. Utgångspunkten måste vara att, utifrån människors vardag och drömmar, utveckla nya idéer för Sverige – utan att kompromissa med vår människosyn .

Det måste göras utan att vi speglar oss i Moderaterna eller i Alliansen som politisk projekt. Det måste göras ärligt, ödmjukt och öppet. Det måste också få göra ett tydligt avtryck i våra framtida ambitioner och visioner för Sverige. 

Det välfärdsland vi lever i idag förknippas ännu med oss socialdemokrater. Se bara på hur andra politiska partier idag tävlar om att göra om sig och beskriva sig som en del av denna historia. Det är något vi ska vara stolta över.

Samtidigt får vi socialdemokrater inte bli våra tidigare framgångars och historias fångar. Välfärdslandet Sverige var aldrig färdigtbyggt och hade också brister som inte förorsakats av borgerligheten. Det såg jag på mycket nära håll under min Malmöuppväxt på 70- och 80-talet. För många talanger och begåvningar fick aldrig komma till sin rätt i det socialdemokratiska Sverige som jag växte upp i. Men den politik Alliansen har fört och som ni vill fortsätta föra riskerar att leda till att ännu fler människor inte får de livschanser som krävs för att nå sin fulla potential. Det förlorar vi alla på.

Jobb- och tillväxtpolitiken är ett annat viktigt område. Vi socialdemokrater är intimt förknippade med industrilandet Sverige. Det är inget vi ska skämmas för. Det har gjort vårt land rikt och framgångsrikt. Men Sverige har förändrats. Även om industrijobben förblir viktiga, och framöver kan generera stora värden till vår ekonomi med en klok och framtidsinriktad näringspolitik, är det inte det breda svaret på jobben och sysselsättningen. Jobben i Sverige kommer att skapas av de bästa idéerna, tjänsterna och i omställningen av vår grå ekonomi till en grön ekonomi. Jobben kommer också skapas av modiga människor som vågar göra något eget, som vågar skapa något och som vågar gå efter sin dröm. Jobb kommer också att fortsätta skapas av oss människor när vi bestämmer oss för att vissa saker är bättre att vi gör tillsammans än var och en för sig. Idag saknar Socialdemokratin en tydlig ”provisorisk utopi” om framtidsjobben, som Wigforss en gång sa.

Sverigedemokraternas intåg i Sveriges Riksdag är inte överraskande, men oroväckande. SD delar upp oss svenskar i olika grupper; invandrare och svenskar. Det och annat gör dem till ett parti inspirerat av främlingsfientliga och rasistiska ideologier. De bygger sin politik på att förstärka den rädsla vi alla kan känna för det främmande; den andre. De kollektivt skuldbelägger hela grupper eller ”kulturer” för enskilda människor handlingar. Men att reflexmässigt kalla de människor som röstat på SD för rasister är huvudlöst.

Många av dem är själv drabbade av de hårdare och kallare Sverige vi idag lever i. Arbetslöshet, utförsäkring och fattigdom. Många känner oro – ja ibland till och med rädsla – för de Sverige som växer fram av den tilltagande segregationen. Den måste vi alla ta på allvar.

Men att stänga dörren för skyddsbehövande är inte bara ett brott mot vår svenska historia och självbild. Det är inte ens lösningen på de problem SD pekar på. Det behövs, i motsatts till vad SD erbjuder, en politik som stärker tilliten mellan människor i vårt land.

Som du vet tyder det mesta på att jag hamnar utanför Sveriges Riksdag. Det är klart att jag är besviken, mycket besviken. Men jag är inte slagen.

I början på 1990-talet följde jag med mina föräldrar tillbaka till Chile efter 16 år i Sverige. Militärkuppen i Chile hade tvingat dem hit 1973. Det var därför inte konstigt att det inom dem alltid fanns en dröm att någon gång kunna återvända. Dessutom; trots att de alltid var oerhört tacksamma för att Sverige en gång gett dem en chans till ett nytt liv, trots att de med stor ansträngning till sist lärde sig ett nytt främmande språk, utbildade sig och hade bra jobb, så fanns det alltid en liten tagg i dem. De upplevde aldrig att på riktigt fick chansen att betraktas som jämlikar här.     

För mig var det annorlunda. Jag hade sedan 3 årsåldern andats Sverige. Jag hade växt upp med ”Fem myror är fler än fyra elefanter” och Ronja Rövardotter, fått vänner, förälskat mig och pluggat här. Ja, jag hade levt Sverige. Mitt Sverige. Precis som du har levt och lever ditt Sverige.

Så efter mindre än ett år i Chile, 1993, valde jag att återvända till Malmö. Trots de svåra tider Sverige då befann sig i valde jag Sverige och lämnade släkt och familj bakom mig. Jag skulle aldrig då ha  kunnat drömma om att jag 2002 skulle bli invald i Sveriges Riksdag.

Det är en fantastisk historia egentligen. Kan du tänka dig: att en liten påg född i ett fjärran land, uppväxt i ett av Sveriges miljonprogram fått chansen att nå Sveriges högst beslutande organ. Det är det Sverige jag älskar. Det är det Sverige vill fortsätta kämpa för. Ett land som ger dig möjligheten att nå framgång i just ditt liv. Jag vill att fler ska erbjudas chansen att stäcka sig lite längre, nå nya mål i livet och spränga gränser. För det tjänar vi alla på. Din framgång är nämligen också min framgång. Mitt liv blir rikare om också av ditt liv blir det.

Ingen annan har ansvar för just din talang. Men i det land socialdemokratin försökt forma har man alltid försökt utjämna skillnader och fördela livschanser rättvist så att du kan ta vara på just din begåvning oavsett bakgrund, oavsett var du bor och oavsett om du är kille eller tjej. Därför är jag socialdemokrat.

Jag hoppas också fler ska kunna vara stolta över detta Sverige. Jag hoppas att vi kan vara så stolta att vi inte heller räds att dela med oss av svenskheten till andra. För svenskheten sitter inte din i hudfärg, inte i vilken gud du råkar tillbe eller strunta i att tillbe, inte heller i var du föddes. Svenskarna är vi som lever och verkar här, i detta fantastiska land.

Hej Anna!

 Vill bara gratulera dig och er till en väl genomförd valrörelse. Skönt att vi behöll makten i Malmö. Återkommer med analyser senare under dagen.  Ha det fint!

Sahlin var mycket bra. Hon var snabb och rapp. Hon hade kloka och genomtänkta inlägg. Fredrik Reinfeldt däremot var ganska tunn. Han gjorde massa taffliga försök att uppfattas som medkännande. Men det gick inte hem.

Ohly var tydlig. Klarade sig bra. Wetterstand var resonerande och grym i miljödebatten.

Bäst på högersidan klarade sig Björklund. Hans sluggerstil går hem i skoldebatten. Är inte alls säker på att våra barn eller Sverige blir bättre och starkare på den politiken. Kolla debatten om lärlingsutbildningar. Nog låter det fint. Men när snacket möter verkligheten får vi veta att avhoppen från dessa är fyra gånger fler som hoppar av från dessa.

Olofsson och Hägglund var riktigt dåliga ikväll.

Rödgrön seger igen! Vi vinner på politiken.

De rödgröna vill inte ha halvtidsfrigivning. Däremot har vi en politik som är både tuffa mot brottsligheten och orsakerna till brott! Det har inte ni. Tvärtom har ni en politik för ökade klyftor och växande utanförskap. Gissa om det skapar grogrund för brott!

Nej Anna invandrare är inte ett kollektiv! Det är människor med olika erfarenheter och olika bakgrunder. Att sägs som Olofsson är fördomsfullt.

Vi behöver reformera mottagningen.

Alla kommuner måste vara med att ta emot flyktingar. I Stockholmsregionen är det fyra kommuner så står för 75 procent av mottagningen alla flyktingar för den regionen.

Jobb, svenska språket och mindre klyftor är lösningen. I 2 av 3 socialt utsatta områden har utanförskapet ökat! Vi har fyra förlorade år bakom oss!

Igår ville jag ta en debatt mot Husmark-Persson när hon gästade Malmö. Hon höll sig undan. Det har hon gjort under hela valörelsen. Reinfeldt fegade ut igår i TV4. Idag kunde han inte fly undan. Han klarade sig illa. Ingen blir frisk för att man blir fattig. Lite emapti! Både du och jag kan drabbas av sjukdom Anna! Eller någon nära anhörig till oss. Vi har råd att ta var på dem som haft mindre tur än oss Anna! Det ni gör är oanständigt!